Sjukhuskatten Oscar

Det är vårdhemmets sjuksköterskor som först märker det. Gång efter gång vet den buttra katten Oscar något som vårdpersonalen inte vet. När en patient inte har långt kvar, hoppar Oscar upp i sängen och håller patienten sällskap de sista timmarna i livet. Läkaren och geriatrikern David Dosa tror inte riktigt på det, han är ju utbildad naturvetare och skeptisk till den här sortens påståenden. Men det händer gång på gång och till slut kan han inte längre blunda för Oscars ovanliga gåva.

För att gå till botten med frågan börjar han samtala med sin personal och sina patienters närstående. Samtalen ger honom insikter som han skriver ner. Det blir en varm och fin, rent av uppmuntrande, berättelse om hur relationer och livet som helhet förändras när en nära och älskad blir dement. Och vad en liten katt kan göra för att förgylla den sista tiden i livet, både för patienten och för de anhöriga.

Som den kattmänniska jag är hade jag hoppats att den här boken skulle passa mig som handen i handsken men så var tyvärr inte fallet. Till att börja med tyckte jag att den var lite seg att komma in i. Det hjälpte väl inte riktigt heller att jag hade en rejäl lässvacka. Historien påverkade inte heller mig på det viset som jag hade hoppats så när jag väl hade läst de sista sidorna kände jag mig mest snuvad på konfekten. Det är svårt att förklara men den känslan fick jag i alla fall.

Tyvärr var detta alltså inte en bok som passade mig så bra men jag kan tänka mig att den passar andra bättre!

Mitt betyg: 2/5

Författare: David Dosa
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bokfabriken
Utläst: 11 augusti 2014
Finns hos: Adlibris | CDON| Bokus