Concerta/Ritalin

Jag har ju lovat att återkomma om status angående ADHD-medicinen. Det här inlägget riktar sig främst till dom som funderar på att äta eller redan äter:

Anledningen till att jag ville pröva var att jag tillslut hamnade i ett upplösningstillstånd av skam och irritation över att jag är en slarver. Det är mitt största problem. Att jag slarvar bort allt hela tiden, oavsett hur tydligt jag än har det hemma med lådor för varje sak. I nuläget är en av min förlovningsring och min ipad borttappade. Varje dag försvinner det saker. Jag är inte dum i huvudet men jag får inte ihop det. Vi bytte ut vår dörr i måndags för att jag slarvade bort nycklarna igen. Det låter kanske som en töntig grej men det tär på mig. Det tar så oerhört mycket energi att leta efter saker men också att att behöva komma till Odd, mina vänner eller kollegor varje gång när något är borta.

Anledningen till att jag lägger bort saker är för att jag är impulsiv. Jag är en levande tornado. Ibland får jag till det och allt jag sveper runt blir klart och jag är sjukt effektiv men oftast så blir det tvärtom, allt blir halvklart hemma. Jag börjar borsta tänderna, inser att jag ska duscha och sätter på kranen, lämnar badrummet för att Odd ropar, lämnar tandborsten i köket och skickar iväg ett mail. Blir kissnödig och går in i badrummet och ser att duschen står på. Exemplen kan göras långa som en bok för varje dag är samma kaosrunda. Tack och lov så hade det inte påverkat Gillis negativt, än. Närmsta faran var när jag bytte på honom och kom på att jag skulle snyta mig och vände mig om för att hämta en näsduk i skåpet bredvid och inser när jag river upp pappret att han ligger där en meter ifrån mig o-övervakad. Nu hände det inget men han kunde ha trillat ner och den vetskapen fick mig att bryta ihop och inse att jag behöver hjälp med att kontrollera min impulser så att jag gör en sak i taget. Tänk om jag reser mig upp för att det plingar på dörren och missar att ta med Gillis och han når en för stor bit på tallriken och sätter i halsen? Jag mår fruktansvärt dåligt över att tänka tanken. Som tur är mina impulser rätt milda, det är inte så att jag gör något väldigt farligt eller galet, det handlar mest om att jag kommer på mig själv några sekunder senare eller inte gör något klart och lägger bort saker i farten. Ofta leder det till att jag verkligen måste tänka på allt hela tiden en extra gång vilket leder till att jag blir trött av alla moment. Men bättre det att det tar hundra år för mig att få till Gillis lunch och att jag gör regler såsom att jag inte får resa mig upp förrän han är klar, än att jag gör det i farten och allt blir rörigt.

Hur som helst, tillbaka till medicineringen. Tanken var att jag skulle få hjälp med att stänga av mina fem-sex motorer i hjärnan som går så att dom blir överhettade till att få sakta ner mentalt och kunna tänka på en sak samtidigt och sitta still en längre stund utan att flyga upp för att första bästa tanke om något annat kommer. Så jag fick prova Concerta först, lägsta dosen. Varför jag valde concertan var för att den håller i sig länge, den är mer trögstartad men långvarig och jämn under dagen. Jag åt den en 1,5 månad och kom upp på en dos på 18 mg x 2 som tas på morgonen. Jag kände noll. Den enda som skedde var att jag blev väldigt arg av mig. PMS-arg konstant och folk som känner mig vet att jag aldrig är arg. Då bytte jag medicin och gick över på Ritalin istället, dos på 30mg. Kände ingenting men gav det tre veckor men sedan blev jag lika arg men även ångestfylld och orolig. Ringde upp min läkare när jag var i Danmark och sa åt henne att jag slutar med tabletterna för jag känner inte igen mig själv över att vara så arg. Jag har ju semester med min familj och vill vara glad som jag alltid är.

Så där står jag nu. Tanken är att jag ska prova igen i höst och gå upp i dos men jag vet faktiskt inte om jag vill pröva igen. Jag vet att biverkningarna kan vara oro och ångest i början men jag kan inte gå runt och känna så i veckor när jag har ett barn att ta hand om, det är värre än att jag tappar bort blöjorna och får köpa nya. Drömmen hade varit att bli lite klarare i huvudet och lugnare, kreativiteten var jag inte rädd för att förlora när jag provade för att jag resonerade såhär: om jag kan styra min energi rätt så blir jag ännu mer kreativ istället. Jag menar, tänk vad mycket mer jag skulle kunna om jag inte la timmar varje dag på att kontrollera om jag fått med allt eller förbereda mig för att handla middag eller packa. Men så som det blev nu orkar jag inte med. Just nu är det inte värt det och det gör mig lite ledsen, för jag hade rätt stora förhoppningar på hur jag skulle må och vara om det här fungerade.

Någon annan som upplevde samma biverkningar? Hur gjorde ni?

I promised to get back to you regarding the ADHD medication that I’ve been on. This post is primarily for those of you that are thinking of taking it or are already taking it:

I wanted to try medication because I got fed up of being so all over the place. My biggest problem is that I keep losing things all the time, no matter how organized we try to stay at home with a set place for all of our things. At the moment my engagement ring and my ipad are both lost somewhere. Things disappear every day. I’m not stupid but I just can’t manage it. We had to change locks last Monday because I lost my keys again. It might sound like a silly thing but it really stresses me out. I waste so much energy on looking for things and I hate having to go to Odd, my friends or my colleagues every time I lose something.

The reason that I keep losing stuff is that I’m impulsive. I’m a human tornado. Sometimes I nail it and everything I do just works out and I’ll feel incredibly efficient but most of the time the opposite happens, I leave things half done. I’ll brush my teeth, realize that I need a shower, turn the tap on and then leave the bathroom because Odd’s calling for me and end up leaving the toothbrush in the kitchen while I fire off an email. Suddenly I’ll need to pee and go to the bathroom only to notice that the shower is running. The list of examples can be made as long as you want, every day brings the same chaos. Thankfully it’s not affected Gillis negatively, yet. The closest thing we got to danger was when I changed him and felt I needed to blow my nose so turn around to get a tissue from the cupboard next to me and as I’m tearing off the plastic realizing that he’s been left unattended a meter away. Nothing happened but he could’ve fallen off and that realisation made me fall apart and realize that I need help managing my impulses. Imagine if the door bell rings while he is eating and I forget to bring Gillis with me and he’d choke on too big a bite? That thought makes me feel awful. Luckily my impulses are pretty mild, it’s not like I’ll do something dangerous or crazy; most of the time it’s just about me catching myself a few seconds later not having finished what I was doing or having lost something. It just means that I have to think things through an extra time which makes me so tired. But I’d rather that it’d take me 100 years to make Gillis lunch by keeping to rules like that I can’t get up before he’s finished rather than that I do it in a hurry and everything turns out to be a mess.

Anyhow, back to the medication. The idea was that I was going to get help to turn off some of the extra ”engines” in my mind that overheat when they all run at the same time so that I can slow down mentally and focus at one thing at a time, stay still for longer without getting up because I’ve had an idea. The first kind I got to try was Concerta, at the lowest dose. I chose it because it’s slow-releasing, it takes a while to feel the effect but it’s long-lasting. I took the pills for a month and a half and was finally on 18 mg x 2 without feeling anything. The only thing I noticed was that I became more aggressive. I was constantly feeling like I had bad PMS and people who know me well know that I rarely get angry. So I switched and started on 30 mg of Ritalin instead. I felt nothing but thought I’d try it for three weeks at least only for the aggression to return, this time accompanied by anxiety. I phoned my doctor when I was in Denmark to let her know that I was going to stop taking the tablets because I couldn’t recognize myself and felt so angry all the time. I’m on holiday with my family, I want to be my normal happy self.

So that’s where I’m at, at the moment. The plan is for me to try medication again this fall but I really don’t know if I want to. I know that anger and anxiety are common side effects in the beginning but I don’t want to feel like that for weeks when I have a baby to take care of, it’s worse than me losing his diapers and buying new ones. Ideally I would have wished that medication would make me a little bit clearer and calmer. I was never scared to lose my creativity but sort of thought of it like this: if I can channel my energy better I’ll probably end up being even more creative. I mean, think how much I could achieve if I didn’t have to spend hours every day double checking that I had everything or preparing to buy dinner or pack. As it is now I just can’t do everything I want to. Medication’s not worth it at the moment and it makes me a bit sad because I had such great expectations for how I’d feel and be if it had worked.

Has anyone else experienced the same side effects? How did you handle them?