Gravid på ärten

Jag hade nästan glömt bort den där typiska gravidkänslan av trötthet, gråtfärdig och samtidigt så mycket dåligt samvete att man vill sprängas. Odd storhandlade ju idag men när jag skulle göra en knäckemacka innan middagen så upptäckte jag att det var en hel del gravid-önskemål han hade ”missat”. Eller missat och missat jag hade ju inte sagt något men i kvinnlig ordning tror jag att han kan läsa mina tankar. Jag var påväg att dra på mig skorna och gå ut till ICA när Odd sa ”Jag går! Messa vad du vill ha så fixar jag”. Och det gjorde jag. Så tydlig som jag kunde vara.

(Alltså jag älskar mackor, och ost)

Men… Och hörni, såga mig inte till fotknölarna nu efter det som kommer nu, det här var hormoner som spökade! Sorgligt nog hade vissa köp blivit fel, chipsen var inte lättsaltade utan sourcream och salladen var en färdig påse Cesarsallad, inte vanlig kruksallad eller spenat med lite olivolja som jag brukar äta. Vad gör jag? Håller gråten inne så länge som jag kan tills alla tårar vill ut och jag storbölar under middagen när Odd serverar kycklingpastan med cesarsalladen. Herregud så elak jag är, men ändå riktigt ledsen. Nu i efterhand skäms jag som jag alltid gör och badar i dåligt samvete men där och då med alla sug blir köpen så viktiga.

Snälla ni gravida där ute, säg att ni är likadana ibland!