Årskrönika

År 2014 har redan påbörjats, därav läge att summera det gångna året.

Vi hade en härlig, snörik vinter förra året så det blev en hel del längdskidåkning. Jag genomförde mitt livs första Vasalopp. Trots dåligt glid och sönderkörda spår så kom jag i mål på medaljtid och fick mersmak på fler lopp i fädernas spår.

Eftersom det blev relativt lite cykel under uppbyggnadsträningen, blev det välbehövligt med ett cykelläger i Gran Canaria under påsken. Det blev en härlig vecka med cykling bland bergen och något löppass längs stranden och i Maspalomas öknen. För alla som gillar berg kan jag definitivt rekommendera ett cykelläger på Gran Canaria.

Min tävlingspremiär var redan helgen efter lägret och jag märkte då att jag hade tränat alldeles för lite cykel under vintern för att göra mig själv rättvisa.

Efter mer träning på mina kära cyklar och efter bättre förberedelser, gick de kommande tävlingarna betydligt bättre. Jag kände mig stark och vann de första tävlingarna i långloppscupen.

I början av juni fick jag ett glatt besked att jag blev uttagen till landslaget för att köra maratonVM i Kirchberg. Men helgen innan VM, körde jag linjeloppet på SM i landsväg. Där fick jag en nyttig läxa; att om jag ska köra en viktig tävling så går det inte att sitta i bilen flera timmar dagen innan. Istället ska man åka ner minst två dagar före, för att känna sig utvilad inför tävlingen.

Jag hade otur i Kirchberg, fick rejält halsont på tävlingsdagen men bestämde ändå för att köra VM. Tävlingen gick inte alls bra, hade inte den kraft i benen som jag normalt brukar ha, utöver det fick jag pyspunka och hamnade tillslut på en 33:e plats. I efterhand skulle jag inte ha tävlat, för jag blev rejält sjuk dagen efter loppet.

Sen var det bara att vila, träna och ladda inför SM i xco. Jag kände mig stark och trodde på en medalj men på andra varvet, kom jag fel vid ett tekniskt svårt parti, voltade och slog i ryggen men även cykeln fick sig en smäll. Hjulen blev helt sneda och det blev omöjligt att fullfölja, så man kan säga att jag var ordentligt besviken!

Därefter hade jag några tuffa veckor mentalt. När man lägger ner så mycket tid på idrotten och det inte blir som man har tänkt sig, finns det risk att man börjar grubbla på varför man egentligen håller på med sin sport etc. Tillslut med hjälp av Måns Lööf fick jag tillbaks min motivation och cykel blev mycket roligare. Trots att jag är en enorm tävlingsmänniska så tog jag inte allt på lika blodigt allvar och hade inte bara resultat som mål. Det började också gå bra igen, blev erbjuden att köra i landslagskläder under cykelVasan, vilket jag såklart ville. Dessvärre hade jag otur på den tävlingen också, mina ben kändes som bly under loppet så jag bröt tyvärr CykelVasan, då jag var rädd att det var en förkylning som låg och lurade. De tunga benen fick senare sin förklaring då det visade sig att vevlagret var trasigt.

Sista tävlingen för säsongen blev SM i mtb maraton och där kom jag på en tredje plats, vilket resulterade i en nyttig men ganska självklar läxa. Jag ska hädanefter aldrig cykla 3 h dagen före en betydande tävling!

Som ni kanske har märkt så innehöll säsongen både positiva och negativa saker. Jag fick många bra resultat och det som jag var mest glad över var den klara totalsegern i Mitsubishi MTB challenge. Men jag är inte nöjd med det, jag vill bli bättre, mycket bättre! Med tiden har jag kommit i insikt med att jag behöver en personlig tränare för att utvecklas. Därför blev jag himla glad när jag fick veta att Dan Lundmark ville hjälpa mig att nå mina mål och visioner. Dessutom hjälper Måns Lööf mig med den mentala biten. Säsongen 2014 ser verkligen ljus ut och jag ser med positiv förväntan fram emot vad den har att erbjuda!