Jag behöver inte F! eller vänsterpartiet för att vara feminist och socialist.

Jag är med i en grupp på facebook där det diskuteras en hel del genus och normer. Det är en väldigt fin grupp, det är många som får hjälp att reda ut en del tankar och det är där som jag själv har lärt mig vad CIS egentligen betyder och hur stor min okunskap är kring transfrågor och hur transfobi visar sig och innebär. Jag skulle nog säga att de allra flesta i den gruppen är uttalade feminister.

Det var dock något som jag har reagerat på och som jag tycker är väldigt intressant. I den här facebookgruppen jag inledde med så startades det en tråd om vilket parti man ska rösta på i alla val som är nu i år. Många skulle rösta på F!. Det är heller ingen konstigt, jag tycker det är bra, utan det var istället en känsla jag reagerade på när jag kommenterade mitt politiska ställningstagande i den tråden.

Det var min känsla i magen. Det kändes som konstigt att säga att jag kommer rösta på socialdemokraterna i alla val. Jag! Som feminist! Ska rösta på socialdemokraterna! Jag är väldigt säker i mitt politiska ställningstagande men det är ändå något som, utåt sett, skaver. Är jag feminist finns det ju bara ett alternativ när jag ska rösta och det är ju F!,

- eller?

Jag tror att det hänger väldigt mycket på den där identitets- grejen. Att politik på något sätt ska spegla min identitet. Jag tycker att det finns en hel del såna tendenser, framför allt med F! och vänsterpartier. Det ska passa min identitet och mitt personliga varumärke. Inte alla resonerar så här såklart, men i mångt och mycket. Samma sak med att vara feminist. Det passar min personlighet. Det ligger bra i munnen. Det ser bra ut utåt sett. Det är lite sexigt och alternativt att vara vänster och feminist.

Att jag är socialdemokrat handlar väldigt lite om hur jag är som person. Att jag är feminist är inte en del av min personlighet. Att jag är kvinna är inte hur jag definerar mig själv. Mitt politiska ställningstagande är något som jag lägger en stor del av min tid på, men det är inte en direkt del av mig. Att jag är feminist handlar bara om att det finns maktstrukturer som kontinuerligt missunnar mig som tjej och att jag tycker att det är dåligt eftersom jag blir orättvist behandlad gång på gång på gång på gång, på grund av min position som kvinna. Att jag skulle börja definiera mig utifrån den problematiken är ju bara helt absurd. Det är skillnad mellan att vara feminist och definiera sig som feminist, det tycker i alla fall jag.

Kontentan blir helt enkelt att jag inte är F!- are även fast jag är feminist. Jag är trygg i min position som feminist och jag känner att jag inte behöver F! för att visa hur bra feminist jag faktiskt är. Folkrörelsen och fackföreningsrörelsen är två parter som inte finns med i F!s politik, heller inte vänsterpartiets.

Därför är jag feminist och socialdemokrat, inget annat.