Mitt liv med en man som har adhd

Hugo har överskottsenergi. Enligt mig adhd =) Det är ingenting som jag dagligen går och tänker på men visst är han lite ”annorlunda”. Hur påverkar adhd:en vår vardag och vårt liv? Egentligen är det inget ovanligt och drar absolut inte ner oss som familj. Jag skulle säga att det höjer oss.

Som kvinna vill man ha en trygg pelare att luta sig emot. I perioder är den trygga pelaren stabil och ibland bara helt kaaaaos. Hugo är en karl som har många bollar i luften och jag skulle vilja säga att det är en egenskap, inte adhd:en. Jag är ingen doktor och har ingen större vetskap om adhd men kan bara svara utifrån vårt liv.

I vintras bråkade jag mycket med Hugo för att han inte hade koll. Han har så mycket att göra i sin vardag och vem som helst blir glömsk utan en kalender. Jag är en sån som memorerar Mollys Bvc-tid i huvudet. Jag tänker på vad vi ska äta för middag kl 2. Jag minns saker åt Hugo för att jag vet att han kommer att glömma bort. Hugo blir väldigt upprymd av hans idéer. Hans glöd sitter i hans plötsliga idéer och det är en fin egenskap som han har, att ingenting är omöjligt och han är aldrig rädd eller begränsar sig själv. Som idag när vi är påväg till Göteborg. Igår sa han ”Paula vi åker lite tidigare från Stockholm så kan vi stanna till vid västkusten för att bada”. Jag: ”Men Hugo, i förrgår sa du att vi skulle åka förbi Linköping för att äta Lunch med Peter Blaha och hans familj. Hur tänkte du att vi ska hinna med lunch, bada på västkusten och komma fram till Göteborg innan midnatt?”. ”Juste, äh stranden får bli en annan gång!”. Flamsskalle. En charmig egenskap men ibland tröttsam.

Hugo har blivit mycket bättre på sin glömska genom att skriva upp allt som händer i en kalender. Det var ett steg till ett fungerande liv. Annars äger han egenskaper som disträ. Hugo fastnar väldigt lätt i saker så som datorn. ”Jag ska baaaara” och så kan han sitta framför skärmen i flera timmar. Det jag har lärt mig genom att leva med en man som har adhd är att egenskaperna är mycket positiva. Jag känner ingen som är mer social, älskvärd, charmig, lever i nuet, spontan, ambitiös, känslosam, nyfiken, orädd och humoristisk än Hugo. Och visste ni att dom egenskaperna som jag rabblade upp är typiska för adhd? Vilken annan 24 åring driver två företag, har familj, tränar två gånger om dagen, haft en elitkarriär i hockey, vänner och är en grym affärsman? Hugo har tagit sig långt i livet och det imponeras jag av.

Hugos adhd är en stor del av vem han är. Det är han som jag blev kär i och jag vill inte ändra på någonting (förutom att allt blir uppskrivet i kalendern!). Jag har lärt mig efter snart ett 3 års långt förhållande att man inte kan förändra personer. Jag har lärt mig älska Hugos positiva och negativa sidor. Självklart kan bägaren rinna över då och då men vi är mitt uppe i ett liv med småbarn som kan tära på en men jag är riktigt stolt över oss. Hur vi dagligen får allt att funka tillsammans. Det gäller att välja sina konflikter och med tiden har vi båda två blivit bättre på att förstå varandras behov.

Jag vet inte hur Hugo var under skolåren med sin adhd men tänker på Molly. Om Molly får adhd. Då tänker jag banka in i hennes huvud tidigt att ahdh:en är som Mollys flygande matta. Att den kan ta henne vart hon vill i livet och att det är hennes vän. Inget att behöva skämmas över och att vi som familj ska hjälpas åt.

Hugo har inte gått klart sin utredning än. Han tycker inte att han behöver det men enligt Hugos mamma så har han definitivt en släng av adhd.

Vad är era erfarenheter av adhd?