Livet hankar på

Jag läste i nån skvallerblaska att Mia Skäringer gick tillbaka till jobbet när hennes barn var fyra veckor. Jag tänker på det ibland. Hur dum i huvudet man måste vara för att göra en sån sak. Måste synas måste synas måste synas. Hur man kan göra något annat än att vara med sin bebis när den är bebis är för mig omöjligt att förstå. Rambo blir nio månader om några dagar och jag vill fortfarande bara vara med honom. Visst jag har börjat jobba på tisdagar nu så jag har ju förståelse för att man måste använda sin hjärna mellan varven men när tisdagen är slut och onsdagen ska komma är jag helt pirrig över att få vara med honom igen. Jag jobbar när han sover också. Som nu. Nu sover han i vagnen och jag sitter på Mocco och svarar på mejl och roddar inför kvällens event i Sturegallerian.

Har redan hunnit bråka med en busschaufför idag. Eller, jag fick inte chansen att bråka för han drog (som alltid) men jag ringde in till SL med en klagan. 08.59, Garnisonen, Buss 42, regnummer EHY833, svart chaufför. Såg på mig och vägrade öppna dörren. Jag stod där med min barnvagn och fick snopet se efter bussen där den åkte iväg. Jag hittar ingen förklaring till varför han inte öppnade dörren. Mer än att han måste haft en pissig dag. Det kan man i och för sig ha.

Ja men då ska jag väl ta tag i jobbet för 10.30 ska jag ta emot maten från mathem (rabattkod katrinvip), sen har jag möte med ett företag som jag inte förstår så mycket av. Tur att Louisa följer med som fattar koder och dataspråket! Grattis på födelsedagen Louisa också! Sen ska jag och Rambo åka till farmor i Solna en sväng och sen är det fashion night ikväll. Då har ni koll på mig.

Okej. Två kilo kvar till mål. Herregud så svårt det är att pressa kroppen till en vikt den inte vill ligga på. Men den ska dit, här är det jag som bestämmer. #dagsattblismal #katrinz