Skratt

Jag tröstar mig med att vi fyra som är hemma just nu, vi kan i alla fall prata med varandra. Jag är så tacksam för att yngsta dottern pratar med oss om sin smärta, att hon inte försöker skydda oss för att hon tror att vi har nog med sonen. Jag vill kunna trösta henne, hon behöver det, jag behöver det. Men jag kan inte trösta henne så mycket med det här, jag står lite rådlös och idag har jag ringt psykologen hon gick hos förut. Tack och lov jobbade han den här veckan, tack och lov fick hon komma. Jag hoppas det kan lätta lite för henne.

Och så skrattar vi ju tillsammans. Vi skrattade hejdlöst åt att yngsta dottern har börjat sitt sommarjobb och nån personal där frågade henne hur sommaren har varit eller nåt sånt. Svar:

- Jo, jag mår skitdåligt över en sak som har hänt och min brorsa är på rymmen, han röker braj och är lvu:ad och mamma och pappa är lessna över det och ja just, min syrra fick sparken idag. Själv då, hur har din sommar varit?

Sa hon ju inte. Men det hade varit kul att se deras miner om hon hade svarat så. Vi fick roligt i alla fall. Humor är bra, skratta är bra, vi är bra.