Distanserad förvirring

Länge sedan allt syntes så gnistrande klart. Löjlig lycka. Ändå är det mer förvirrande än någonsin. Känslor målas upp i ett färgglatt virrvarr och omsluter mig. En kokong. Reser ur dimman till en välbekant stad som sedan länge blivit främmande. Välbekanta gator som inte längre berättar mina historier. Minnen ekar tyst längs husväggar men inga nya kommer skapas här.
Det är en sådan tid nu. Förändring smyger sig på men man vet inte helt vilken sort. Försöker förgäves se igenom kokongens täthet för att se vad den döljer. Kanske en fjäril, jag såg en sådan en gång tidigare. Vacker, men med klippta vingar. Så nära på perfekt men så långt ifrån.
Kanske är det annorlunda den här gången. Kanske kan den flyga nu.