Sextonde April Tvåtusentretton

Idag skulle passera obemärkt. En sån där charmigt och slentriant antecknad halvårsdag i kalendern som jag hade glömt att ta bort. Istället är det nu ännu en dag med bevis på hur jävla djupt och långt du, din äckliga cancersvulst, fortsätter sprida dig. Hur mycket jag än försöker skära bort din smutsiga hud ur mitt liv så är du där med dina äckliga cancertrådar och drar och sliter och smittar allt som är bra. Kunde du inte bara ha fortsatt blöda ur huvudet inne på Tempo tills din onda vidriga kropp skrumpnade ihop med din jävla onda cancer? Men nej. Så jag kommer fortsätta skära bort din äckliga jävla cancer ur mitt liv om det så slutar med att jag står där ensam. Ditt jävla äckel. Ditt förbannade jävla äckel.