AAAHHH!!!

När det finns så mycket jag vill få ur mig, skrika, ropa men det enda jag får fram är en liten tår. Det gör så ont i halsen. Klumpen växer och blir större. Jag står i ett vägskäl och vet inte vilket håll jag ska gå. Beslut är något som jag inte behöver ta. Men verkligenheten är där runt hörnet. "Det kommer bli bra!" Bra blir det. Men när... Jag ska vila.. Ja men jag vill vara stark.. Kunna jobba, kunna ha bra tålamod med barnen och veta vad jag ska svara när jag får jobbiga saker mot mig. Men det bara snurrar. Allt känns så konstigt i kroppen. Höga ljud får mig att sätta händerna för öronen. Starkt ljus får mig att blunda. Viljan finns där men kroppen säger något annat. Måste lyssna och acceptera. Fan så svårt...
<3