upp och ned

Man går upp, duschar, fönar håret, sminkar sig och tar på sig en lite snajdig klänning och känner sig allmänt fredagspepp. Sen försöker man väcka barnen i en halvtimme innan de motvilligt masar sig upp. Äter frukost under de sedvanliga protesterna samtidigt som de bråkar med varandra om allt mellan himmel och jord. Därefter tvingar de mig att gräva fram smutsiga tröjor ur tvätthögen, eftersom de är DE ENDA som går att ha gympa i. Efter stora protester om överdragskläder, vantar, obekväma skor (de har alltid varit bekväma tidigare) kommer det stora utbrottet över en i skolan kvarglömd mössa. Jag säger att det är ok, vi kommer hitta den och här, ta en annan mössa, du får låna min. Genom allt detta håller jag mig lugn som en filbunke. Men när ena barnet vägrar klä på sig pga fel vantar då, då orkar jag inte mer och höjer rösten. Genast är jag dumma mamman som blir arg för ingenting och varför blir du arg så fort mamma, dumma mamma. Ingen som helst förståelse för att jag haft en ängels tålamod genom resten av morgonens tjafs. Ingen förståelse alls.

Ute regnar det och nu är jag på ett uruselt humör. Någon gång morgon eftermiddag vaknar maken efter nattjobb. Jag längtar.