FILM+ text. Bakslaget med Laissa

Jag skrev ju häromdagen att det hänt en sak som gjorde att det blev ett bakslag med Laissa. Jag har fokuserat väldigt mycket på att jobba henne från marken i naturen. Hon är fantastiskt! jag sitter med ett leende heeela tiden och jag är så himla glad över henne. Har legat väldigt lågt med att skriva något om henne än, men det är för att jag som sagt själv inte känner mig helt säker på allt än. Vill heller inte ha någon som fotar eller filmar innan allt känns säkert, då jag måste ha 110% fokus på hästen.

Men, idag har jag ägt Laissa i 20 dagar, eller jag har haft henne hemma i 20 dagar. Och jag har verkligen hållt min plan. Hon har ridits eller aktiverats nästan varje dag av mig, sen har hon fått lite vila såklart också, och framförallt i början. Jag har inte hoppat något då jag vill rida in mig på henne. Och hon är världens mest försiktiga häst- så INGET får gå fel.

Och…så händer allt som inte får hända. Första gången jag ska ”hoppa” henne så sker det som inte får ske. Jag har ju longerat henne på sockerbitar och allt har gått superbra. Jag väljer att trava på ett mini mini kryss med markbom. Vad som händer vet jag faktiskt inte… men jag kommer i trav, tror inte hon är ordentligt framme för skänkeln, men det här SKA INTE hända ändå. Men hon är spänd och hoppar med frambenen och glömmer hoppa med bakbenen…. det gör att hon brakar in i hindret med bak. Och det är det värsta. Det är värre än all barrering i världen för henne typ… näe men alltså. Jag tror inte hon kommer hoppa nu på ett tag. Gångerna efter stannade hon och var LIVrädd.

Jag avslutade och ville inte pressa henne, så jag hoppade av och longerade henne. Först fick hon bara trava över en travbom, och sedan avslutades det med en sockerbit. Hon var till och med rädd för den först och vägrade hoppa. Sen gjorde hon det fint och enkelt och hur avspänt och avslappnat som helst. Hon hoppar ju så sjukt bra med HELA kroppen, och med ryggen. Väldigt fint… men, jag kommer behöva backa 18 steg nu. Nu är det fokus på uteritter och markarbete, sen blir det att lägga fram mycket bommar och jobba med. Helst varje gång i vardagen, jag måste avdramatisera allt som har med hinder och bommar och göra.

Och såhär ska det ju egentligen inte vara, men jag vet att det kunde bli såhär. Som jag skrev innan. Antingen blir det världens bästa häst eller spå förstörs hon och vägrar hoppa. Just för att hon är så extreeemt försiktigt. Hon vill inte vara i en bom! Så jao, så är läget nu. Men hon verkar ju inte må dåligt för det, hon är lika glad som vanligt och har nog glömt händelsen, jag gör allt för att skapa ett förtroende mellan oss och det känns väldigt väldigt bra. Men det är alltid tråkigt när något sånt här händer

Jag kanske är extremt känslig, men jag är så HIMLA rädd för att göra fel med henne. Tänker om jag kunde göra något annorlunda eller om det var mitt fel. Men det är en unghäst, hon är en grön unghäst dessutom. Här ser ni filmen och vad som hände: