Om cispersoner som inte tycker kön spelar så stor roll. Alt. Livet är både krångligare och roligare än du tror

Litet kort quiz: Är du en cis-person?
Känner du dig som kvinna eller man? När du föddes och barnmorskan utropade "det är en pojke/flicka!" - är det samma kön då som gäller nu? När du interagerar med andra människor, bemöter de dig som det kön du tillskrivits och definierar dig som (tex säger "hon" om dig)? Står det samma kön i ditt pass?
Om du svarat JA på alla ovanstående frågor - grrrrrattis, du är en cisperson!
Cis betyder "åt samma håll" - om alla delar av ditt kön (identitet, biologiskt, socialt, juridiskt) pekar åt samma håll är du en cisperson. En transperson är en person vars olika aspekter av kön pekar åt olika håll (kanske föddes med snippa, men känner sig mer mittiemellan-utanför och vill kallas "hen". Det finns en massa olika sätt att vara trans på, och alla vill inte korrigera sin kropp. Läs mer här.)
En annan sak bara cispersoner (förstås inte alla) svarar JA på är: Tycker du att kön är irrelevant?
Det brukar låta typ såhär:
"För mig är inte kön så viktigt, så jag förstår inte transpersoner... de fokuserar ju jättemycket på kön!"
Är du säker på att kön inte är viktigt för dig? Har du någonsin vaknat upp i en kropp du känner dig sjukt obekväm i, med säg en kroppsdel dinglande mellan benen som känns helt främmande och fel? Har du gått runt en hel dag och blivit kallad för "han" fast du alltid varit tjej? Har du med bankande hjärta stått framför toadörrarna på krogen och inte vetat vilken du ska välja för att inte bli utskälld och utstirrad? Har du blivit utesluten från "tjejsnacket" eller "grabbhänget" bara på basis av hur din kropp ser ut någon gång? Har du försökt förklara hur du känner, inför DIN kropp och DIN identitet, och mötts av hånskratt, våld eller ifrågasättande? Inte? Nä, då kanske du ska tänka en gång till.
Det verkar som att du i så fall har ett självklart kön, och är hyfsat bekväm i det. Du har alltså vad som brukar benämnas som cis-privilegier. Du behöver aldrig fundera över din könstillhörighet. Att röra sig genom världen är för dig inte kantat av hinder i form av andras reaktioner på din kropp och könsidentitet. So far so good. Inget fel med att vara cis - du råkar bara vara vanlig! Felet ligger i att ta sig tolkningsföreträde i hur andra ska relatera till kön.
För dig är inte kön en big deal - de ramar och begränsningar, tolkningar och filter som kön innebär, passar bra för dig. Det är lätt att tro att något som är osynligt för en själv aldrig är ett problem, men världen består av många fler än du.
Jag lovar dessutom att kön är viktigt för dig. Prova att be alla i din omgivning att kalla dig för fel pronomen i en vecka. 1. Det är fett svårt att be om. 2. Det kommer vara sjukt obehagligt för dig när det sker. 3. Du behöver kanske inte förstå allt, du kan ändå respektera andra
Jag lovar att du också fokuserar jättemycket på kön. Är du hetero- eller homosexuell tillexempel? Varför spelar könet roll för vem du blir kär i egentligen? Inte så lätt att svara på? Nä, det bara är så. Och det är okej. Jag respekterar din läggning även om jag inte förstår den (själv blir jag kär i folk av alla möjliga kön).
Tänker du någonsin på den låga kvinnliga representationen i reportertruppen för OS? På att du kommer få lägre lön för samma jobb för att du är tjej? På den dryga snubben i klassen som inte verkar inse när han tar typ halva lektionstiden? På din kompetenta chef som också alltid är tillpiffad (hur hinner hon)? På "vad det blev" när din kompis födde barn? Du tänker ju på kön hela tiden! Du gör skillnad på människor, du ser världen genom ett könat filter. Så som vi alla gör. Cisperson som transperson.
Denna könade värld är dock oftast bekvämt osynlig. Transpersoners existens gör den synlig. Den tvingar dig att plötsligt konfronteras med dina egna fördomar och tankar kring vad genus och kön egentligen är och betyder. Och detta är förstås jobbigt. Det är jobbigt när världen bli obekväm, och den enklaste utvägen är att skjuta allt ifrån sig och säga "usch vad ni är jobbiga som är sådana här, det vore enklare om ni inte fanns, utan var mer som mig, så jag slapp tänka!" För det är ju precis vad du säger när du säger att kön inte spelar roll (för dig, eftersom det är osynligt för dig) och att transpersoner borde tänka mer som dig (alltså vara mindre sig själva). Verkar det som en soft sak att säga, nu när dina privilegier som förut dolde det problematiska i uttalandet blivit synliggjorda?
Nä, det tror jag inte att du tycker. Jag tror att du är en soft person och skön feminist som vill alla väl. Och då blir nästa steg detta: Lyssna på dem som kommer från en annan icke-privilegierad position än du, utan att ifrågasätta, men när det är läge genom att fråga. Om du inte kan förstå, respektera ändå. Omfamna faktumet att kön och genus är krångliga, skavande, svåra saker, men som genom sin mångfald också är intressanta och fantastiska. Kön är viktigt för alla i denna värld - vi kan sträva mot att inga maktskillnader fanns mellan könen, att vi fick vara mer individer och sluta upp med detta tönt-patriarkat - men vi kan inte säga att det inte spelar roll eller vi inte ser kön, för det är aldrig sant.
Men, men är inte feminismens mål att utradera könskillnader? Nja, inte min feminism. Många människor, inklusive jag, trivs utmärkt med att ha ett kön. Problemet är maktskillnader, olika villkor och snäva roller begränsat till ett visst kön som bara ska bestämmas av din kropp. Problemet är inte att kön existerar. För det gör det, oavsett om det existerar på grund av en social konstruktion eller ett biologiskt faktum eller bägge delar. Kön existerar, cispersoner existerar, och transpersoner existerar.
Ja, transpersoner existerar. Det är ett faktum. Om det inte stämmer med din världsbild är det inte transpersoner som ska ifrågasättas - utan din världsbild. Det tror jag att du klarar! Heja dig. Heja en mer transinklusiv feminism.
Och om du redan gjort jobbet och är en cool transinklusiv feminist: Heja dig också!
/Zäta