Nova Gullberg Zetterstrand "I utlandet"
Den börjar som inledningen till en saga, Nova Gullbergs Zetterstrands andra bok I utlandet. Det är en tillbakagång till en plats ”Långt borta härifrån/ där fortfarande ingenting hänt mig.” En återgång till en blank punkt i diktjagets liv, då det fortfarande var möjligt att forma sin berättelse.
Sedan tar det fart. Från barndomsrummet med hisschsakt under sängen där grannarnas klagan ljuder genom väggen, till skolgården där talet försvinner in i trädens fåror, vävs en berättelse. Diktjaget följer med flickan Elodie hem och ur deras vänskap växer ett nytt språk. Ett relationernas språk, som omdefinierar allt.
Nova Gullberg Zetterstrand bygger upp sin diktberättelse främst genom koncentrerade scener där de vardagliga skolgårdshändelsera bryts mot det nya språket, som tar sig uttryck i vackra liknelser och abstraktioner:
Elodie tittade in i mig som genom ett kyrkfönster
Mitt hjärta var skärvor av målat glas
De spred ett grönaktigt ljus
Som om den där saknaden var något att glänsa med
Jag hade sett ett öga i molnen
Sedan var jag bara lungorna av något som varit
Tonen är ofta saklig men också ibland drömsk. Gullberg Zetterstrand fångar särskilt skickligt känslan av det definitiva som det kan innebära att inneslutas i en intimitet. En vänskap från vilken det inte finns något återvändo, som aldrig kan göras ogjord och därmed tycks bli avgörande för allt framtida idiom och hur diktjaget ska komma att uppfatta omgivningen. Inte alltid som något närvarande – diktjaget och Elodie skiljs åt och kvar blir en frånvaro som är ”större än varat”. Men de scener vi får ta del av, ögonblicken när de två flickorna lär sig världen tillsammans ger oundvikligen uttryck för en livskorsning som är omöjlig för jaget att göra sig av med. Det uttrycks till och med som att hon är stum fram till mötet med Elodie. Som om ord blir verkliga först när de uttalas i relationen med en annan människa.
Men I utlandet handlar inte bara om bildandet av språk. Den kretsar lika mycket kring vad det är att minnas; att gå tillbaka till det förträngda och bli främling inför sina egna upplevelser.
Gullberg Zetterstrand närmar sig barndomens svulster utan att låta det allmängiltiga övergå i slätstruken rekvisita. Det blir inte, som det heter på en av bokens sista sidor, ”minnen i en butik/Souvenirer, miniatyrer/till de där hemma”. I stället vägs minnena mot diktjagets nu och framtid och framställs just så som upplevelserna av ett nytt och främmande land kan te sig. Ofta omvälvande, ibland skrämmande och ibland så tydliga och avgörande att de för alltid växer sig fast i dig. När du sen återvänder har det gamla landet ändrats. Det går inte längre att återvända.
Similar Posts:
- Från platsen och vidare
- Modern naturlyrik och kroppsliga landskap
- Teori och praktik
- Döden som soundtrack
- Ambivalent natur
