Lön för mödan

Som ni vet, ligger jag nu på sjukhus för andra gången i livet. Förra gången var för 32 år sedan och jag låg inne en natt för observation efter att ha cyklat omkull och slagit i huvudet. Med andra ord minns jag inte så mycket av den sjukhusvistelsen. Men denna gång har jag varit desto mer observant. Jag har blivit exemplariskt omhändertagen av exceptionellt trevlig personal. Och förmodligen på ett par av Sveriges mest arbetsbelastade sjukhusavdelningar; först på intensiven och sedan neurokirurgen på KS. Men personalen har alltid tagit sig tid, jag har aldrig hört någon säga att man inte har tid eller ens sucka över sin arbetsbelastning, trots att jag sett att de slitit som djur. Jag har egentligen aldrig engagerat mig i frågor kring sjuksköterskelönerna, men nu har jag plötsligt en väldigt bestämd uppfattning. De har ett stressigt och ansvarsfullt jobb, där minsta tabbe kan kosta en människa livet. Ett jobb som dessutom väldigt sällan är särskilt glamoröst. De har tunga lyft, tar reda på spyor, urin och avföring, torkar folk i arslet och genomför undersökningar av mindre angenäma delar av kroppen. För milt uttryckt en pisslön. Jag tycker så synd om dessa människor som efter flera års yrkesutbildning utför ett så viktigt och ansvarsfullt jobb, men som inte får en skälig lön för sitt slit. Det är på ren svenska fördjävligt. Men samtidigt så underbart att dessa människor ändå finns och ger oss patienter ett så trevligt och professionellt bemötande. Behandlingen på KS har varit över all förväntan och de människor som vigt sina liv åt vården har varit helt underbara...

Bilden lånad från Vårdfokus