Neurotiskt

Kroppen är minst sagt en fascinerande konstruktion och ju mer man lär sig om den, ju mer fascinerad blir man. Samtidigt visar ju alla snillrika konstruktioner i kroppen hur lätt det är att bli orolig när man upptäcker olika symtom när man är sjuk. Eller som - för min del - nyopererad. Sedan operationen har det "spritt till" i olika delar av kroppen med jämna mellanrum. Det har varit som ryckningar, koncentrerade till en fot, arm, hand eller ett ben - och hållt i sig bara några få sekunder per gång. Jag har utgått ifrån att det varit en del i läkningsprocessen och ett tecken på att nervsystemet börjat återhämta sig. Framförallt med tanke på att jag trots allt opererats i ryggmärgen och att ryckningarna avtagit allt eftersom funktionen i respektive kroppsdel sakta kommit tillbaka. Men när ryckningarna för 10-14 dagar sedan började förenas med kraftig smärta, blev jag lite mer fundersam. I min värld brukar smärta vara ett tecken på att något är fel... Så under läkarbesöket i tisdags tog jag förstås upp det hela med läkaren. Och joå, jag hade rätt om att ryckningarna hade med läkningsprocessen i nervsystemet att göra. Läkaren beskrev som det som att operationen lämnade små "hålrum" i nervsystemet, som kroppen nu försöker läka. Då blir det ryckningar i kroppen, som ibland kan göra ont. Och det är också där som rehabiliteringen kommer in. Man måste återigen få kroppens delar att samarbeta och hjärnan att sända rätt signaler genom rätt nerv till rätt kroppsdel. Så plötsligt gör det mig inte så mycket att det känns som att det spritter i kroppen eller att kan göra ont ibland längre. Nu vet jag ju att allt är som det ska och att det är en del i läkningsprocessen. Lyckligtvis är det ju inte så att kroppsdelarna rycker till i okontrollerbara spasmer, utan ryckningarna är något jag känner inne i kroppen. Men faktum kvarstår: det är svårt att inte imponeras av den snillrika konstruktion som kroppen utgör.

Bilden lånad från Big think