Vaccin

I förrgår fick vår femkilosklump (!) sitt allra första vaccin, det mot stelkramp och en massa andra spännande saker. Ett, två, tre och så ett stick i varje lår. Hon skrek och skrek, och jag försökte trösta och trösta. Jag tycker inte alls om att vara med när barnen får sprutor samtidigt som jag absolut inte kan låta bli att vara den som går dit med dem.
När jag och Z hade vart på BVC åkte jag hem med henne innan jag fortsatte till kontoret för lite jobb. När jag kom hem till middagen möttes jag av det här:

Ellen har sympatiplåster på sitt ben. En storesyrra att räkna med!