Främlingen vid havet, av Nora Roberts
Så här är det, i korta drag:
Eli har flyttat från sin hemstad till sin farmors hus i en helt annan stad, för att få lite lugn och ro i livet igen efter att i ett års tid ha utstått misstankar om att ha mördat sin hustru. Hustrun hittades död i hemmet strax efter det att Eli upptäckte att hon varit otrogen mot honom en längre tid. Som ung tillbringade Eli mycket tid hemma hos farmor, i den stora släktgården, och därför är det helt logiskt att han återvänder dit när nu livet är upp-och-ner. Under äktenskapet minskade antalet besök, men när han väl återvände insåg han hur mycket han tycker om miljön och att bo på gården. Farmor finns inte i huset just när Eli flyttar in, eftersom hon ligger på sjukhus efter en olycka, så Eli bor ensam.
Abra är en ung kvinna som försörjer sig på att arbeta som yogainstruktör och massör, och som också sköter hushållet åt Elis farmor - och när Eli flyttar in tar hon sig an honom. Lagar mat, fixar, städar, grejar, och skriver tusen post-it-lappar med meddelanden om vad han ska äta och vad han borde göra. Hon är självständig, drivande och energisk, och satsar på att driva eget företag i framtiden. I bagaget har hon ett förhållande med en man som misshandlade henne.
Och så är det här alltså en Nora Roberts-roman. Det betyder att man redan då man läser baksidestexten och ser att en kvinna och en man nämns vid namn, kan lista ut att just dessa två kommer att ha ett förhållande. Så är det naturligtvis även i den här boken, så det är ingen spoilervarning på det. Det blir ett lyckligt slut fast det är en hel massa trassel på vägen dit, såklart.
En vansinnigt rolig - eller kanske framförallt konstig - scen är vid ett tillfälle då Eli och Abra jobbar på så intensivt i sänghalmen att de utan att märka det flyttar iväg sängen tvärs över rummet och som om inte det vore nog, vrids även sängen ett kvarts varv. När de efter väl uträttat arbete ska kliva upp för att äta lite grann, blir de helt vilsna och förvirrade över hur tokigt rummet numera ser ut och känner knappt igen sig. Jag har så sjukt svårt att se det där framför mig. Ett sovrum är inte vidare stort, men de där två turturduvorna är helt lägesförvirrade och vilsna. Hur kan man bli så vilsen i ett vanligt rum??? Och hur i hela friden lyckades de möblera om utan att ens märka det? Jag tänker att själva sexandet ju kräver en del finess för att det ska bli så bra som det av beskrivningen var. Hur kan man då ha farit runt så vildsint och med så stora rörelser att en stor, tung dubbelsäng möblerat om sig själv..?
Man kan ha en hel massa synpunkter på att det blir väldigt förutsägbar läsning och att det alltså inte alls borde vara vidare kul att läsa när Roberts så tydligt jobbar enligt ett inarbetat skrivmönster - men jo, det är kul att läsa. Man får plocka av sig sina litteraturkritiska glasögon om de ev. råkar sitta på näsan när man börjar, för det här är litteratur som inte gör anspråk på att vara svårbegriplig eller djuplodande utan den syftar till att vara endast ren och skär underhållning. Och jag tycker att det är underhållande. Jag får vila hjärnan lite, medan jag får en utflykt i fantasin - precis som planerat.
Eftersom det känns som att jag har genusperspektiv och könsrollsfrågor omkring mig hela tiden just nu, funderade jag lite i de banorna också. Jag vet inte om man behöver plocka av sig några genusglasögon då man läser Roberts, faktiskt. Jag tycker att hon ofta (oftast? alltid?) har starka kvinnor i sina böcker; kvinnor som vet vad de vill. De driver ofta egna företag eller siktar mot att göra det. De strävar efter att vara ekonomiskt självständiga. De är inte rädda för att ta för sig i sängen (eller var sexet nu råkar äga rum - det är inte alltid i en säng, i Roberts böcker), och de skäms inte för att de gillar att ha sex med en karl som de är förälskade i. Samtidigt är de väldigt kvinnliga och utrustade med allehanda schablonmässigt kvinnliga egenskaper. Rätt intressant mix, när man väl börjar tänka på det med lite öppet sinne.
Vad man skulle kunna slå ned på, om man känner för att vara kritisk, är att Roberts böcker är strikt heteronormativa. Jag tror inte att jag någon gång har stött på en person i hennes böcker som inte är heterosexuell. Inte ens i periferin tror jag att hon någon gång har haft med någon bisexuell eller homosexuell person. Men det är kanske att begära för mycket? Det är trots allt en amerikansk bestsellerförfattare vi talar om; inte någon som ifrågasätter eller diskuterar samtiden. Och då är vi tillbaka till att hon gör det hon gör, nämligen underhåller. Utan djup.
Gillar du Roberts i vanliga fall, så gissar jag att du även gillar den här. ;-)
Eli har flyttat från sin hemstad till sin farmors hus i en helt annan stad, för att få lite lugn och ro i livet igen efter att i ett års tid ha utstått misstankar om att ha mördat sin hustru. Hustrun hittades död i hemmet strax efter det att Eli upptäckte att hon varit otrogen mot honom en längre tid. Som ung tillbringade Eli mycket tid hemma hos farmor, i den stora släktgården, och därför är det helt logiskt att han återvänder dit när nu livet är upp-och-ner. Under äktenskapet minskade antalet besök, men när han väl återvände insåg han hur mycket han tycker om miljön och att bo på gården. Farmor finns inte i huset just när Eli flyttar in, eftersom hon ligger på sjukhus efter en olycka, så Eli bor ensam.
Abra är en ung kvinna som försörjer sig på att arbeta som yogainstruktör och massör, och som också sköter hushållet åt Elis farmor - och när Eli flyttar in tar hon sig an honom. Lagar mat, fixar, städar, grejar, och skriver tusen post-it-lappar med meddelanden om vad han ska äta och vad han borde göra. Hon är självständig, drivande och energisk, och satsar på att driva eget företag i framtiden. I bagaget har hon ett förhållande med en man som misshandlade henne.
Och så är det här alltså en Nora Roberts-roman. Det betyder att man redan då man läser baksidestexten och ser att en kvinna och en man nämns vid namn, kan lista ut att just dessa två kommer att ha ett förhållande. Så är det naturligtvis även i den här boken, så det är ingen spoilervarning på det. Det blir ett lyckligt slut fast det är en hel massa trassel på vägen dit, såklart.
En vansinnigt rolig - eller kanske framförallt konstig - scen är vid ett tillfälle då Eli och Abra jobbar på så intensivt i sänghalmen att de utan att märka det flyttar iväg sängen tvärs över rummet och som om inte det vore nog, vrids även sängen ett kvarts varv. När de efter väl uträttat arbete ska kliva upp för att äta lite grann, blir de helt vilsna och förvirrade över hur tokigt rummet numera ser ut och känner knappt igen sig. Jag har så sjukt svårt att se det där framför mig. Ett sovrum är inte vidare stort, men de där två turturduvorna är helt lägesförvirrade och vilsna. Hur kan man bli så vilsen i ett vanligt rum??? Och hur i hela friden lyckades de möblera om utan att ens märka det? Jag tänker att själva sexandet ju kräver en del finess för att det ska bli så bra som det av beskrivningen var. Hur kan man då ha farit runt så vildsint och med så stora rörelser att en stor, tung dubbelsäng möblerat om sig själv..?
Man kan ha en hel massa synpunkter på att det blir väldigt förutsägbar läsning och att det alltså inte alls borde vara vidare kul att läsa när Roberts så tydligt jobbar enligt ett inarbetat skrivmönster - men jo, det är kul att läsa. Man får plocka av sig sina litteraturkritiska glasögon om de ev. råkar sitta på näsan när man börjar, för det här är litteratur som inte gör anspråk på att vara svårbegriplig eller djuplodande utan den syftar till att vara endast ren och skär underhållning. Och jag tycker att det är underhållande. Jag får vila hjärnan lite, medan jag får en utflykt i fantasin - precis som planerat.
Eftersom det känns som att jag har genusperspektiv och könsrollsfrågor omkring mig hela tiden just nu, funderade jag lite i de banorna också. Jag vet inte om man behöver plocka av sig några genusglasögon då man läser Roberts, faktiskt. Jag tycker att hon ofta (oftast? alltid?) har starka kvinnor i sina böcker; kvinnor som vet vad de vill. De driver ofta egna företag eller siktar mot att göra det. De strävar efter att vara ekonomiskt självständiga. De är inte rädda för att ta för sig i sängen (eller var sexet nu råkar äga rum - det är inte alltid i en säng, i Roberts böcker), och de skäms inte för att de gillar att ha sex med en karl som de är förälskade i. Samtidigt är de väldigt kvinnliga och utrustade med allehanda schablonmässigt kvinnliga egenskaper. Rätt intressant mix, när man väl börjar tänka på det med lite öppet sinne.
Vad man skulle kunna slå ned på, om man känner för att vara kritisk, är att Roberts böcker är strikt heteronormativa. Jag tror inte att jag någon gång har stött på en person i hennes böcker som inte är heterosexuell. Inte ens i periferin tror jag att hon någon gång har haft med någon bisexuell eller homosexuell person. Men det är kanske att begära för mycket? Det är trots allt en amerikansk bestsellerförfattare vi talar om; inte någon som ifrågasätter eller diskuterar samtiden. Och då är vi tillbaka till att hon gör det hon gör, nämligen underhåller. Utan djup.
Gillar du Roberts i vanliga fall, så gissar jag att du även gillar den här. ;-)
More posts from
