Konsten att ha sjukt låga förväntningar, av Åsa Asptjärn
Konsten att ha sjukt låga förväntningar stod i bibliotekets hylla och såg frestande ut när jag slank in för att låna något helt annat. Och vem är jag, att stå emot en frestelse? Nämen, det går inte, det fattar man väl? ;-) Så jag lånade den här boken också, naturligtvis.
När boken börjar är huvudpersonen Emanuel Kent femton år gammal och går i nian. Han har en enda vän, och det är inte vidare svårt att lista ut att han är en av skolans nördar; en av de där som går omkring i skolan varje dag - men som inte riktigt finns, ändå. Den där enda kompisen heter Tore och Emanuels inställning till Tore är lite kluven. Han är naturligtvis glad över att Tore finns, för annars skulle han trava omkring alldeles ensam. Samtidigt menar han att han inte alls skulle vara ensam utan Tore; att Tore är ett hinder mellan Emanuel själv och alla de andra eleverna på skolan. Ett filter, som har sorterat ut Emanuel från umgänge med andra människor än just Tore. Emanuel beskriver Tore som för mycket av allting och sig själv som för lite av ingenting - och det ligger nog rätt nära sanningen.
Hemma hos Emanuel finns mamma Lotta, förskollärare och pappa Åke, socionom, samt storasyster Vanja, lesbisk vegetarian. Vanjas flickvän heter Sigrid och är, enligt Tore, rent objektivt sett den absolut snyggaste som han någonsin har sett.
Ja, sen är det inte vidare svårt att lista ut att något tämligen revolutionerande måste inträffa för att inte boken ska bli olidligt långsam. Det som inträffar är att det börjar en ny tjej på skolan vid namn Bianca. Hon är smart, driven och Emanuels raka motsats på så många vis. Innan Emanuel vet ordet av har de bakat äppelkaka i hemkunskapen och bestämt sig för att tillsammans gå på möte om queer och normativitet. Någonstans i hastigheten hinner han också sälja ut Tore och förminska deras vänskap. Och sedan rullar det på. Det går åt skogen, och det reder ut sig.
Det är väldigt rappt och roligt berättat, det här. Jag gillar det jag läser och jag vill verkligen läsa ut boken för att få veta hur det ska gå med alltihop. Den här kommer jag att rekommendera vidare!
När boken börjar är huvudpersonen Emanuel Kent femton år gammal och går i nian. Han har en enda vän, och det är inte vidare svårt att lista ut att han är en av skolans nördar; en av de där som går omkring i skolan varje dag - men som inte riktigt finns, ändå. Den där enda kompisen heter Tore och Emanuels inställning till Tore är lite kluven. Han är naturligtvis glad över att Tore finns, för annars skulle han trava omkring alldeles ensam. Samtidigt menar han att han inte alls skulle vara ensam utan Tore; att Tore är ett hinder mellan Emanuel själv och alla de andra eleverna på skolan. Ett filter, som har sorterat ut Emanuel från umgänge med andra människor än just Tore. Emanuel beskriver Tore som för mycket av allting och sig själv som för lite av ingenting - och det ligger nog rätt nära sanningen.
Hemma hos Emanuel finns mamma Lotta, förskollärare och pappa Åke, socionom, samt storasyster Vanja, lesbisk vegetarian. Vanjas flickvän heter Sigrid och är, enligt Tore, rent objektivt sett den absolut snyggaste som han någonsin har sett.
Ja, sen är det inte vidare svårt att lista ut att något tämligen revolutionerande måste inträffa för att inte boken ska bli olidligt långsam. Det som inträffar är att det börjar en ny tjej på skolan vid namn Bianca. Hon är smart, driven och Emanuels raka motsats på så många vis. Innan Emanuel vet ordet av har de bakat äppelkaka i hemkunskapen och bestämt sig för att tillsammans gå på möte om queer och normativitet. Någonstans i hastigheten hinner han också sälja ut Tore och förminska deras vänskap. Och sedan rullar det på. Det går åt skogen, och det reder ut sig.
Det är väldigt rappt och roligt berättat, det här. Jag gillar det jag läser och jag vill verkligen läsa ut boken för att få veta hur det ska gå med alltihop. Den här kommer jag att rekommendera vidare!
More posts from
