Hej då komplex

Vad är det egentligen som är viktigt i livet? Vad är egentligen anledningen till att vi fokuserar så mycket på resultat istället för att fokusera på att må bra? Jag är enormt resultatfokuserad och det är en bra egenskap så länge det inte går över gränsen. Det är lätt att man glömmer bort sig själv på vägen och går vilse i mörkret, när du väl är där är det svårt att hitta ut.
Tidigare tränade jag alltid för att gå ner i vikt, ibland slutade jag äta och gick ner i vikt. Men det var en obalans, så jag gick såklart upp det igen. Jag har alltid haft svårt att hitta en balans och när jag tänker efter så var jag mer missnöjd med min kropp när jag vägde -10 kg än vad jag är nu, vilket är väldigt korkat. Varför gör man så mot sig själv?
Numera känns det som jag funnit en balans, jag äter bra mat, jag äter mindre bra mat, jag tränar och detta för att jag mår bra av det. Vilket jag anser är det allra viktigaste, det är okej att ha lite mjuk mage, det är okej om låren går ihop så länge du mår bra och tar hand om din kropp. Något jag också vill poängtera är att det är okej att vara spiksmal, det är okej att vara supervältränad för alla har vi olika förutsättningar och trivs med olika. Så länge DU mår bra är det okej.
Mitt mål med träningen är att ha en stark, lycklig och smidig kropp. Helt plötsligt så känns träningen så mycket roligare och fokuset på hur många kalorier som förbränns känns inte lika viktigt längre. Kalorier in och ut löser sig automatiskt om du äter bra mat och tränar, sluta se mat som siffror och njut av bra mat (och mindre bra, hihi). Jag tränar för att må bra och det är mitt bästa besut någonsin, hej då alla komplex, nu ska jag må bra.