Att sätta på

Stänga av är jag ganska bra på. Jag har ett selektivt hörande när det gäller radio. Jag stänger helt enkelt av öronen när det blir reklam. Är det tv stänger jag av både syn och hörsel. Mycket praktiskt – mycket skräp jag slipper höra och se.

Det är mest i bilen som jag lyssnar på radion. Ibland önskar jag att jag skulle vara en mera inbiten radiolyssnare eftersom det sänds så mycket bra och intressant. Det låter ju så himla kulturellt att säga, gärna med ett intellektuellt lyft ögonbryn: ”

”Lyssnade du på P1 i tisdags? Det var ett så OTROLIGT intressant program.”

Men det är bara att inse att jag inte är någon kulturnissa av den kalibern. Jag sätter mig i bilen, sätter på (men hoppsan!) radion på hög(sta) volym och så sjunger jag. Högt och fel. Men gärna. Med jämna mellanrum blir det reklam och då vandrar mina tankar iväg på små promenader. Vanligtvis handlar de om vad vi ska ha till middag eller vad jag ska göra när jag blir miljonär, typ.

Tills en dag nyligen. Då höll jag på att köra i diket. En radioreklam avslutades med ungefär:

” … gratis påsättning ingår!”

Lätt chockad fick jag bilen på rätt kurs medan jag undrade vad i hela friden den reklamen handlade om. Då kommer sista klämmen:

”Både fram och bak!”

Efter det har jag hört avslutningen flera gånger men inte lyckats höra första delen – då är ju öronen stängda. Jag har åtminstone fått bekräftat att jag hörde rätt, alltså är min fantasi inte alltför vild. Men jag kan inte låta bli att undra om det bara är jag som hör vad jag hör, eller är min fantasi alldeles galet livlig (läs: snuskig). Tänk om ALLA andra hör cykeldäck? Vad säger det om mig då?