Nya tag

Har känt att jag mått ganska bra nu i 2 veckor. Känner att jag nu kan ha Concerta igen. Märker att när jag är nedstämd och har ångest så förvärrar bara Concertan mitt mående. Men nu när jag känner mig ganska stabil så har jag valt att ta 18 mg av Concertan. Jag har dom 2 senaste gångerna fått jobbiga biverkningar iform av spänningar och stickningar i ansiktet. Men jag misstänker att mycket av dom spänningarna kommer från att jag bara suttit hemma och tittat på tv. Har nu varit aktiv varje dag sen jag börja med medicinen igen och känner inga konstiga biverkningar. Har börjat promenera igen och det känns så skönt. Man mår fan inte bra av att bara sitta hemma och vara still. Mina rutiner blir bara bättre och bättre.

Försöker att inte låta negativ energi påverka mig för mycket. Men vissa dagar går det helt enkelt inte, som idag. När jag får vara ifred så kommer glädjen tillbaka. Så den har varit upp och ner idag. Men nu så har jag fixat med en ny spotifylista och lyssnar på bra musik och tänker på sånt som gör mig glad, och då känns allt så mycket bättre. Försöker att omges av mina underbara vänner och familj. Försöker att träffa dom nästan varje dag. Nu när energin är bättre så har jag betydligt lättare för att ta mig utanför dörren. Det gäller att ta en dag i taget.

Är rädd för att bli sårad så det finns i mina tankar hela tiden. Men jag kommer att förstöra för mig själv om jag hela tiden ska tänka på det. Jag borde, jag ska leva i nuet. Händer nåt så händer nåt. Kan iallafall inte påverka. Är rädd att säga fel saker. Förut så sa jag verkligen allt som kom upp i skallen, ingen censur. Men jag har lärt mig den hårda vägen att ibland så måste man lägga på locket. Så nu sorterar jag mer av det som dyker upp i skallen. Fast kan nog känna lite att jag hämmar mig själv. Men det kanske är så det känns nu i början. Det jag kan känna lite stolthet i, är att jag gjort dom här framstegen själv och inte med hjälp av kbt eller dbt eller vad allt heter. Har lärt mig att åka buss efter att inte ha gjort det sen 2009 pga min socialfobi. Nu säger jag definitivt inte att man ska slopa terapi. Jag kommer att gå i dbt sen då det finns plats. Men jag tycker att det är skönt att jag tagit dessa steg på egen hand, och att jag gjort det på mina villkor, i min takt. Jag får sån panikstress då jag går i terapi. Hatar att släppa på kontrollen, vilket jag också måste lära mig, men det tar vi en annan dag

Snälla energitjuv låt mig vara ifred. Jag mår inte bra av dig.