My heart's an open book and you just took it off the shelf

"Snön glöder inte längre och jag har ingen försvarsmekanism Och jag har knappt mitt språk och jag har knappt nåt förstånd Men jag har dig och du är allt allt jag någonsin behöver i en värld där inget annat duger Nu är det tyst överallt men det gör ingenting Du har blivit musiken i mitt huvud"
- 10/09-2014
Snart är det två år sedan, på PDOL, två år sedan du och jag blev vi, kan jag säga så trots allt annat emellan? Du säger alltid att jag inte var vettig då, att jag inte fattade någonting. Agreed, men seriöst, jag fattade att du var speciell. Jag somnade i promillen på din bästa väns soffa och du undrade vem fan jag var, lade upp mitt huvud på en kudde för du trodde jag hade ont i nacken. Jag vaknade i årets karatefylla och hade aldrig sett dig förut men du var den enda jag bad min vän hämta till mig i sekunden av vakenhet.
Så vaknade jag på din axel dagen efter med henne på mitt ben, huvudvärk of doom och visste inte vart jag var men jag somnade om, för du var där och det kändes okej. Ett dygn efter det, festival i stan men du i min tanke, våra platser och mer därtill.
Det tog ett halvår, du var den drygaste jag mött. Jag i häktet på hösten, min vän som sa till mig senare: "Han är den enda som någonsin brytt sig om vad som händer dig utan att ni har någon relation, han bryr sig utan att du ens förstår det". Den finaste som aldrig gav upp och någonstans där fann jag det vackraste jag känt, du var alltid där, när allt gick åt helvete och när allt höll på att gå bra, du var densamma och fuck, mafakker i love you. Jag ska bli din fru, mamma till dina barn, du är det vackraste jag vet.
365 dagar. Ett år. Många fler tack, du är den enda jag vill ha