Mitt "lilla" sladdbarn

Idag red jag faktiskt Wills i ridhuset, vilket gick jättebra! Longerade honom lite först för att se att han höll sig i skinnet och sedan satt jag upp för att skritta och trava lite. Han kändes riktigt trevlig! Som jag skrev tidigare så vill jag helst inte rida honom i ridhuset men det gick bättre än förväntat, han hade bra framåtbjudning i alla fall där inne. I sommras då jag satte igång honom efters betet så tänkte jag att det var bra att börja inom 4 väggar och satt även då upp i ridhuset. Han blev dock totalt blockerad då och trots att han vanligtvis har väldigt bra eget driv för att vara en så stor häst så ville han knappt gå framåt. Men då var han kanske lite fet och slö medan han nu är riktigt vinterpigg!

En annan sak jag tänkte på med Wills idag är att om han hade varit en människa så hade han varit prototypen för ett "sladdbarn"! Han har ju varit yngst i stallet hela sin uppväxt, till skillnad från de andra hästarna som varit med när vi haft egen uppfödning och fick ett föl per år eller när vi köpte in lite mer unghästar. Men Wills som har som sagt varit yngst hela tiden och det känns som att det har gett utslag i hans karaktärsdrag! Han är så där typiskt uppmärksamhetkrävande som ett sladdbarn och vill helst stå i centrum eller vara med var det än händer saker. Det är han som alltid står och pillar på en i håret eller står och blåser i mitt öra när jag gör i ordning andra hästar på gången. Han älskar när han får göra saker som "de äldre barnen" får göra, typ få på sig en sadel och komma ut i ridhuset. Då står han jättestolt och visar upp sig. Han är också väldigt "mogen" på sitt sätt vilket jag kan tycka är lite som sladdbarn som får mycket gratis av sina äldre syskon. Nej, jag tycker verkligen att den liknelsen stämmer in så himla bra på Wills, vårt lilla sladdbarn. Han kommer få en chock när han får ett "yngre syskon" senare, haha.