En helt vanlig onsdag

Är det en vanlig dag? Jo men visst är det så. Jag råkar fylla år lite grann och jag vet inte vad jag tycker om det egentligen, det är betydligt roligare att fira andra. Jag känner mest.... äh! Alternativet är naturligtvis betydligt tristare men jag brukar jag drabbas mer av något slags.... vemod tror jag.... Över tidens förgänglighet, allt som rullar på, livet, universum och allting... drömmar och önskningar och den där önskan att ta vara på varje dag... och yada yada. You get the picture, antar jag. Det har inte bara med stigande ålder att göra, nej så här har jag nog känt sedan jag själv blev förälder.... det där lite svårmodiga har jag i mig och det kommer som sagt lätt över mig när det vankas födelsedag, min egen vill säga. Nog ältat om det. Jag jobbar kväll och sedan ska jag titta på mästerkocken.

här sitter jag i morse med kaffekoppen och firar mig själv lite