Tillbaks till framtiden

Så har jag avverkat två arbetsdagar efter min fem månader långa sjukskrivning. Det tycks inte spela någon roll hur länge man varit borta från jobbet, efter bara ett par dagar på jobbet känns det som att man aldrig varit därifrån. Just den känslan fick jag idag, allt var sig likt och det är inte särskilt mycket jag har glömt. Det är några förändringar som inte är sig likt sedan augusti, men det känns inte som några större problem att lära sig. Jag har våndats en del för att orken ska tryta rätt snabbt efter att jag börjat jobba. Även om jag nu bara gjort två arbetspass på sex timmar vardera, känns det inte alls så jobbigt som jag hade väntat mig. Igår var jag rätt slut när jag kom hem och gick och la mig redan vid halv tio. Men trots att det varit mycket mer intensivt idag (även om det inte varit stressigt), så har det funkat hur bra som helst. På försök ska jag jobba 75% och se hur det funkar och som det känns just nu, kommer det inte vara några större problem. Återstår väl att se om det känns likadant om några dagar... Just nu känns det otroligt länge sedan när man tänker tillbaka på perioden när jag gick hemma och väntade på operation. Vissa saker minns jag som om det vore igår, som känslan när jag åkte till sjukhuset för att bli inlagd, morgonen den 22 september. Det kändes som ett konstigt omen när hela september bjudit på värme och sol, men just den dagen öppnade sig himlen totalt och regnet formligen vräkte ner. Jag minns att det var kallt ute och att taxin bitvis hade svårt att ta sig fram på grund av regnet på väg mot sjukhuset. Och den förvirrade känslan när jag vaknade ur narkosen kommer jag nog aldrig att glömma. Jag vaknade först under natten efter operationen och hade ingen aning om var jag var eller vad som hänt de gångna timmarna. Först frampå eftermiddagen, dagen efter operationen, började hjärnan fungera ungefär som den förväntas göra och jag började få koll på läget igen. Men i övrigt känns sig tillvaron rätt lik igen. Några erfarenheter rikare är jag tillbaka i vardagen, som alltmer börjar fungera ungefär som den ska. Snart börjar jag gå vanlig skiftgång igen, så fort kroppen tillåter. Faktiskt längtar jag tillbaka till de arbetstiderna, som jag på alla sätt föredrar framför att ha kontorstider...

Bilden lånad från Saker jag ogillar