a Three-Legged Dog And Heart-Limping Owner

Det är såna kontraster till allt som händer just nu. För 1½ månad sen skrev jag ett inlägg om hur fint allt kändes med den här killen och nu går jag runt med ständigt magknip. Det känns lite som att livet har gaddat ihop sig mot mig och det känns fan inte rättvist. Inte på nån nivå! Har fått en ny enskild kontakt på psyk som jag måste försöka få nån koll på. Alltid läskigt med en ny person som ska få veta ens mörkaste tankar. Jag saknar min Fanny! Väntar även på ny läkartid och se om det kanske blir lite piller igen? Fan, om sex veckor är jag i Buenos Aires och det känns jobbigt nog utan all annan skit. Går även på gruppmöte på psyk en gång i veckan och det är så jäkla skönt att komma dit. Det är precis som att man kan pusta ut i två timmar varje vecka och man kan prata om precis alllt. Igår satt vi och disskuterade psykoser innan mötet började som om det gällde priset på mjölk. Det är så avslappnande å veta att dessa människor vet hur det kan vara och jag kan grina och snora inför dem utan att känna ångest.
- Så den här killen som plötsligt fick för sig att bli kompis med mig...vi började ses allt mer och efter 1½månad "antog" jag att vi var nåt mer. Det var ju alltid han som tog initiativ att ses och han som sa till sin mamma att jag var den snällaste människa han någonsin träffat. Han åkte på semester 1 vecka, jag erkände att jag saknade honom, han kom hem och två veckor senare fick jag äntligen träffa honom. Det efter att jag pressat fram ur honom att han inte ville ha ett förhållande. Han slutade höra av sig och jag kände mig rådissad. Och för en som egentigen inte haft ett riktigt förhållande sen äckelJimmy 2008, (som bla låste ute mig 2 gånger på vintern och höll mig fastlåst på soffan i närmare en halvtimme för att spotta och säga hur värdelös jag var) så tar det jävligt hårt att först känna sig önskad och sen totala motsatsen. Min fantasi sparar inte på krutet när den försöker komma på orsaken till denna plötsliga förändring.
- Iaf, nu känns det som att vi börjar neutraliseras lite, han börjar höra av sig och idag gav han faktiskt på förslag på att vi borde ta en promenad nån kväll. Det innebär att Malins känslor stormar fram som ett lokomotiv som måste stoppas för det är inte realistiskt. Men hjärtat vill så gärna bara få känna att det är omtyckt och efterlängtat. Speciellt nu. Så det blir små andningspauser: Lugna ner dig nu!
- Fröken Katt är inte längre med oss :( Vår söta, knäppa, döva lilla katt blev överkörd. Vi saknar henne och inte fan vet jag...äckliga jävliga människor som inte stannar när de kör på ett djur. det e inte mycket begärt. Stanna, plocka av djuret från vägen och lägg nånstanns synligt. Det är ändå någons husdjur.

- På jobbet är det magknip och ångest. Nya företaget Svea har inget kollektivavtal och de flesta är nöjda med deras egna avtal. Det är fortfarande en ny rörelse och de går fortfarande flera miljoner back. Det tar tid att som ett nytt företag, som dessutom haft stängt i över två månader, få tillbaka gamla kunder och dra in pengar. De räknar med att gå back till våren minst. Men nu har vissa fått för sig att vi visst vill ha kollektivavtal, Svea gick ut med att de säger blankt Nej till det och att en strejk skulle kunna tvinga dem att se över beslutet att stänga och lägga ner. De har helt enkelt inte råd eller lust. Till en början suckade vi mest åt allt, men nu har Finansförbundet gått och på egen hand varslat om strejk och går det igenom träder det i kraft den 31 oktober. Vi har haft telefonmöten, det skickas mail stup i kvarten och det där magknipet växer sig allt större. Det känns mer och mer som i början på året när vi fick lov att stänga och det märks på de gamla kollegorna. Det är inte kul! varje nytt mail eller telefonsamtal får magen att vända sig.
- Sen håller alla gamla kollegor på att lämna mig :( En försvinner om två veckor och den andra i december. En är ledig nu o studerar och han vill helst inte tillbaka. Då e det jag och chefen som är original. Vi har en färsking på jobbet och en började den här veckan, men henne har jag inte träffat än. Den älskvärka sociala fobin tittar fram när det blir för jobbigt. Var på jobbet idag och är typ överlycklig för att nya tjejen är sjuk. Jag vill behålla min jobb bubbla. Kollegorna är det närmsta jag kommer vänner här ju...
- Men vi spar det bästa till sist: Jag skulle vara snäll mot mig själv på min födelsedag och jag kämpade på bra ändå. Men vad spelar det för roll när man kommer hem dagen efter och hittar ett brev från Kronofogden???? Det e så fruktansvärt jävla typiskt. Kunde det inte vart veckan efter eller före? Mitt avskyvärda ex, Jimmy, som jag var blindt kär i och bara trodde gott om, som jag hjälpte med ett lån då han hade för många anmärkningar för att ta ett eget, som jag trodde var mitt livs kärlek ett tag har kört över mig totalt. Han har gått hemma i över tre år och fejkat sjukskrivning för depression. Det hela började med att det plötsligt blev drogtest på hans jobb och han fick lov att hitta en ursäkt för att slippa. Så han kom på att kollegorna mobade honom och på den vägen är det. Han har ett ombud, hans psykolog har skrivit ut tunga mediciner åt honom och ibland utan att ha träffat honom för att han var "för sjuk" för att ta sig nånstans. Killen säljer garanterat knark eller gör nåt annat olagligt för på nåt sätt har han råd med allt. (Och sälja knark är inget som är främmande för den där jäveln)
ALLT ANNAT ÄN SITT JÄVLA LÅN!!!!
Jag har ju fått påminnelser förut från inkasso, men nu var det kört. Kronofogden sa helt enkelt betala allt på en gång så tar vi bort betalningsanmärkningen. Jimmy kan inte betala för han går på existensminimum och har redan utmätning. Synd bara att jäveln inte har nåt skrivet på sig, trots att han bor i ett asstort jävla hus :( Fy fan va jag hatar den där människan. Jag har fått kämpa för att få hjälp med mina psykiska problem och han glider in på ett bananskal och för allt löst. Han får tunga mediciner utskrivna som han kan sälja vidare. Han är sjukskriven i flera år för en påhittad sjukdom och kan därför inte betala av lånet som JAG åker på sen. Pengar som jag inte rört. Och det är inte första gången jag betalar hans jävla lån.
Tack vare att jag har VÄRLDENS bästa föräldrar, så kan jag betala av det här förbannade lånet och därmed kunna radera Jimmy helt. De har utökat sitt huslån och jag har torkat Jimmys arsle med mer än 130.000kr. Det betyder att jag har över tio års återbetalning till banken och måste flytta till en billigare lägenhet. Det betyder att jag just att träffat en granne jag känner, som jag måste flytta från. Det betyder att jag fortsätter svälja och huka mig. Det spelar ingen roll hur många som säger att: nu är du äntligen av med honom. Jo visst, men till vilket jävla pris? Jag kan inte ens berätta för honom hur innerligt jag avskyr honom, för jag är rädd att han kommer hämnas på nåt sätt. En gång i tiden litade jag på honom till 100% och det straffar sig nu.
Som plus på allt är hunden halt tydligen och hoppar runt på tre ben.
Så Skulle Svea bli påverkad av strejken och bestämma sig för att lägga ner, då lägger jag ner!