IVF – Ur manlig synvinkel – del 11.

Puh.

Har varit lite dåligt med inlägg dom här senaste dagarna när det hänt så mycket. Vi har hunnit med både äggplockning och insättning av embryo. Om man säger så här, det har varit ett par väldigt spännande och extremt nervösa dagar.

Det började i måndags med äggplockning och leverans av min del i det hela. Eftersom mitt prov skulle vara inlämnat vid 08:30 (ca, ingen press…) så begav jag mig ner till det lilla rummet strax innan åtta. Jag är väl medveten om att min del i hela processen egentligen är extremt liten men det var en värre mental prövning än jag kunde anat innan. Tidigare gånger har det inte varit några problem, det har gått bra om man skojar till det lite. I måndags, med tidsmålet i bakhuvudet var det klart jobbigare. Den där sönderlästa och trasiga tidningen från 1996 hjälpte ju inte mycket direkt, snarare tvärtom. Hur som helst så lyckades jag på nåt magiskt sätt att lämna in det lilla röret på utsatt tid. Fråga mig inte hur det gick till, vi släpper den saken nu.

Efter leverans fick jag hänga med Helena när äggen skulle plockas, vilken grej! Jag är fortfarande helt imponerad över att det går att göra allt detta. Med morfin och bedövning på rätt ställe gick det skapligt för Helena men vissa stick i äggstockarna gjorde nog rejält ont ändå. Såg ibland ut som om äggblåsorna ville rymma, vilket dom även gjorde – som gjorda av gummi studsade dom undan från nålen. Hur fräsigt som helst att man kunde se det på skärmen. När väl alla blåsorna var tömda fick vi vänta och Helena fick lite frukost innan vi kunde åka hem igen och lämna över jobbet till labbet. Det var bara att hålla tummarna för att något ägg skulle bli befruktat och sedan påbörja delningsprocessen tills vi hade nästa tid där på onsdagen. Det vet man inte innan man i princip är där, skulle det inte finnas något alls hade dom lovat att ringa en timme innan så att man kunde vända och åka hem igen. Sjukt nervöst.

Vid halv ett igår ringde inte telefonen. Inte vid kvart i ett heller. Det började kännas som om det faktiskt skulle finnas något att ta med hem. Först när vi blev hämtade i väntrummet kändes det på nåt sätt som det nog skulle finnas ett embryo att putta in. Fick veta att utav 13 ägg hade 6 blivit befruktade. Ett hade fallit bort så 5 gick vidare, dock får man bara behålla tre.. Jag sa 5 till Helena den morgonen innan så jag är rätt nöjd med den gissningen. Ett är nu alltså på plats och jag önskar av hela mitt hjärta att det får sitta kvar och växa. Om två veckor vet vi hur det går med den saken. Det är lite pirrigt helt klart men att vi fick ett så bra resultat gör att vi båda är ganska avslappnade, det är lite som Helena sa till läkaren – det känns som en seger ändå. Vi som trott att vi inte är kompatibla på just den här fronten, i allt annat har vi ju passat ihop. Nu gör vi det även här.

Jag måste bara få citera en vän angående antalet ägg, tycker det var så fint,

“13 är ett av naturens heligaste tal. Så många fält har sköldpaddan, hon som bär upp universum, så många fullmånar är det på ett år, lika många som menscyklerna, så många spiraler hittar man i tallkottens universum 5 medsols och 8 motsols, plus allt annat i naturen som visar detta mäktiga tal. Mao, det kan inte gå fel. Dina ägg rymmer hela universums vishet och möjligheter.” – Tonny Molander

Skulle nu allt gå som vi hoppas kommer jag troligen få säga detta igen men jag tror aldrig Helena varit så vacker som när embryot var på plats. Jag ville bara lägga henne i min ficka och skydda henne mot allt, denna vackra kvinna som inget ens kan mäta sig mot. Även om jag önskar att vi sluppit genomgå just detta så är jag evigt tacksam att det är med just Helena som jag får göra det.

The post IVF – Ur manlig synvinkel – del 11. appeared first on Mats Ljunggren | Fotograf | Bröllopsfotograf | Gällstad | Ulricehamn | Borås | Fotoblogg.