Dagens fråga

Att dra gränser, hur gör du?

Jag kommer att uppfostra min dotter efter värderingar som jag anser är rätt. Det jag tycker är fel vill inte jag att hon ska säga eller göra. För mig är N-ordet ett fult ord. Jag gillar inte uttrycket ”negerbollar” och jag köper inte argument som ”det är ett gammalt uttryck som inte menar något illa”. Jag vill inte att Molly ska säga N-ordet eller svära. Jag vill att hon ska tacka för sig när hon är hos kompisar, säga ”ja-tack eller nej-tack”. Se folk i ögonen när man talar samt lära sig att ta i hand. När jag var liten hade vi en svärburk hemma. För varje svordom som en vuxen eller barn sa så var man tvungen att lägga i en 5 krona. Det vill jag ta efter när lillan blir äldre.

Hur visar man gränser? När börjar man att dra gränser? Vi har en dotter som är full av bus. Hon är väldigt ironisk i sitt sätt att vara på och gör allt med glimten i ögat. Om hon står och drar i vikta kläder gör hon det mest för att få en reaktion i från mig. ”Nej Molly, mamma har precis vikt dom kläderna. Du får inte dra ner dom”. Till svar så står hon och skrattar och ser lurig ut. När man närmar sig så springer hon iväg och vill gärna att man ska jaga henne. Molly gör sällan något dumt om det inte är för att få uppmärksamhet. Molly vill att man ska titta på henne, leka med henne och prata med henne jämnt vilket är vanligt för en tjej i hennes ålder. Men i en vardag kan man inte alltid göra henne nöjd. Tillexempel när det är dags att börja laga middag. Då måste fokusen hamna på något annat och då är det guldvärt att vara två så att man kan hjälpas åt.

Det finns stunder då Molly trotsar och gör sånt som hon inte får. Det har hänt att hon har dragit ner sin skål med mat för att hon blivit sur. När något sånt händer blir det ”time-out”. Då bär jag eller Hugo in henne till hennes rum och förklarar att det hon har gjort är inte okej. Man gör inte så och hon får stanna där i 1 minut tills hon blir snäll igen. Det slutar alltid med att Molly blir skärrad av situationen och vill bli lite extra kramad bara för att försäkra sig om att man har blivit sams igen. ”Det är aldrig barnens fel”. Ett citat jag står fast vid men jag är en förälder, inte en vän till min dotter. Det är vårt ansvar att vägleda Molly i sitt liv som barn. Göra val och finnas där för att hon ska utvecklas. Just nu räcker det men 1 minuts ”time-out” när hon gör fel. Fast jag är nog en person som har väldigt mycket tålamod med mitt barn så jag skulle aldrig göra ”time-out” för att hon slänger sig på golvet och inte vill sätta på sin overall. Vi har tvåårs-trotsen framför oss, det kommer att bli en utmaning att hålla tålamodet i shack och försöka förbli pedagogisk.

Har du något sätt att dra gränser på? Dela med dig! Kul att höra hur gammalt ditt/dina barn är och dina metoder =)

En liten plutt på promenad i somras