new york-lördag med parkstros, lökringar och (snäppet för mycket) konst.

Nu tar vi och hoppar tillbaka till New York-resan igen, och vår lördag som började med en långpromenad hit.

För att traska runt i Central Park. Kan bara tänka mig hur magisk parken måste vara framåt vårkanten när allt står i grönska, men då hade ju vår resa varit ca dubbelt så dyr också.

Färgskalan grå-vit-beige funkar ju också.

Detta var en av de kallaste dagarna, ca -14 minus på mätaren men kändes som minst tjugo. Det är ju så klar himmel ofta i New York, och då blir graderna verkligen extra kyliga. Liksom råa.

Vi betade av parken och kom ut på andra sidan. Eller? Vi kanske gick i en halvcirkel och kom ut på samma sida. Vene redigt.

Gick förbi denna staty. Ni med iPhone känner kanske igen den som en av de mest användbara emojisarna?

Målet var iaf att ta oss hit, till Metropolitan museum of Art.

Hur stort som helst och vi gick och gick. När vi pausade för lunch i den trånga caféterian hamnade vi bredvid två skittrevliga damer som vi satt och pratade med i över en timme. Om Sverige och om USA, om yrken och samhällsproblem. Den ena av dem hade varit gift med en svensk man och således varit mycket i Sverige och hennes största reflektion handlade om att hon alltid blev mindfucked av skandinaviska toaletter eftersom alla är så olika. Plus att kvinnorna i Sverige var mycket mer självständiga än i USA.

Efter konsten blev det lökringar på närmaste ställe som hade dinerbås.

Sedan blev det lite dålig stämning när vi skulle försöka bestämma vart kvällen skulle bära hän. Raring tyckte vi skulle passa på att gå till Guggenheim eftersom vi ändå var så nära, men jag kan typ inte ta in konst mer än i en och en halv timme. Max två. Och vi hade redan varit på Metropolitan i tre timmar.

Men jag lät mig övertalas av argumentet "valfri entréavgift" i kombination med "sista konstmuseumet denna resa".

Och okej, det var ändå ett rätt najs museum. Väldigt speciell arkitektur, trots att rampen var avstängd och vi fick använda trapporna. Här är vi dock påväg hemåt, genom upplysta fasader och träd.

Enades om att svänga inom Katz's, som låg precis i början på vår gata, för någon ätbar take away.

Såhär såg det ut där. Känner ni igen det?

Det är nämligen här den berömda orgasmscenen i When Harry met Sally är inspelad!

Vi skippade dock klimax och tog med oss varsin brun plastpåse hem istället, min innehållandes tonfisksallad med kål, pickles, väldigt bleka tomater (som alltid här) och väldigt gott bröd. Sedan var lördagen snipp snapp slut.