När vi blev med gran

Jag drömde mardrömmar i natt. Inte om monster i garderoben eller vargar i skogen, utan om hur alla granar på torget hade tagit slut innan vi hade hunnit köpa med en hem. Så jag vaknade med andan i halsen och med en kvarliggande besvikelse redan klockan tjugo i sju i morse.

Det var en rackarns tur att så inte var fallet när vi ett par timmar senare traskade bort i duggregnet. Där hängde grandoften i luften och allt var grönt som i skogen.

Så kom det sig att vi skaffade vår första gemensamma gran någonsin, Sven och jag. Lite pirrigt och nästan en aningen högtidligt. Att starta egna traditioner är ganska fint.

Sen kånkade vi hem granpaketet den knappa kilometern och höll tummarna för att toppen inte skulle slå i taket eller att vi hade valt en gles jäkel utav bara farten.

Och tänk vilken tur. Det blev alldeles perfekt efter att vi hade skruvat för att få den någorlunda rak och sedan klätt den med röda och silvriga kulor från min barndom (tillsammans med ett par nyinköpta). Det var som att bli barn på nytt.

Nu råder viss julstämning på Gröna gatan. Det är ungefär så mycket jul som det blir i vårt hem. Det räcker gott.