Bitches I am back
Hej! Det här har jag tänkt på den senaste tiden. Jag har ridit ponny i 16 år. Jag är uppvuxen på en stor gård med tävlingshästar och tillbringade tiden i stallet från morgon till kväll och var ute och tävlade hela helgerna. Sedan hade jag ett uppehåll på 8 år. Sen skaffade jag Dario, tanken var inte att dra igång hästeriet igen utan bara få må bra och vara i stallet. Ganska snart fick jag blodad tand och inom några månader stod Joe i stallet. Några månader efter det stod Lalle i stallet. Jag hade tre hästar som jag red varje dag. Jag hyrde en stor hästgård i Stockholm med inackorderingar och 26 hästar på gården.
Idag äger jag 6 tävlingshästar. Jag bor på en egen hästgård. Jag lever hästar. Mitt jobb är hästar. Jag andas hästar. Men när folk ibland skriver till mig (aldrig pratar utan skriver) så får dom mig att låta som att jag är helt jävla dum i huvudet? att jag inte kan rida. Att jag sliter min häst i munnen, att jag är orutinerad, att jag är si och så. Det är ständig kritik och ifrågasättande om hur jag är som ryttare.
Ursäkta, jag skulle vilja fråga er hur många hästar ni rider varje dag? Och hade det varit någon skillnad om jag inte hade det där uppehållet? Jag har nu ridit sammanlagt i 20 hela år. Storhäst i snart 4 år. Alltså jag har ridit i hela TJUGO år, jag har säkert ridit i lika många år som många av mina läsare är i ålder. Det är klart, rider man en häst 2 ggr i veckan eller har en egen häst- ja då kanske man inte har chansen att utvecklas på det sättet som en annan kan utvecklas som rider väldigt många olika hästar hela tiden. Däremot kan du sitta och kolla på clinics, kolla på träningar mm och lära dig mycket i kunskap, men i praktiken, på vilken nivå ligger du själv som kommenterar och tycker saker på hästforum mm?
Vad är en rutinerad ryttare? Någon som rider i HELA sitt liv utan ett enda break? Någon som hoppar 150? Vad är ett proffs? någon som lever på hästarna? Jag är ett proffs på det JAG gör och där är hästarna involverade. Så kom inte här och försök trycka ner mig och försök förminska mig för det har jag fått nog om den senaste veckan. Det är 100% tjejer som gör det dessutom, va fan tjejer? Vad glad för att någon med samma kön sticker ut och lyckas!? Det hade jag varit.
Jag är TRÖTT på folk som sitter med sin jävla pekpinne och försöker rätta andra människor. Ut med ditt feta arsle och rid själv istället! Jag är trött att folk på läktaren sitter och pratar om någons sits när den aldrig suttit på den hästen den ryttaren rider. ALLA har sina speciella sätt, och INGEN översittare kan nånsin ta ifrån DIG att den skulle kunna veta mer om din häst än vad du kan!
Så alla ni som känner er ”suttna på” och känner er förminskade och dåliga över hur andra beter sig i sporten- tänk på att INGEN kan ta ifrån dig att du känner DIN häst bäst. Jag vet hur man rider mina hästar bäst, om någon går in med en pekpinne och ska rätta mig för något så är det bara hysteriskt skrattretande när de har så himla fel. När det inte ens finns någon liten sanning i det lilla dom försöker säga…
Jag hade en sköning häromdagen som skrev att jag är så orutinerad, hon var så rutinerad, hon hade ridit hela sitt liv och att jag borde lämna över mina hästar, typ Corvara, på utbildning och hej och hå. Jag hade en väldigt dålig sits och jag slet Corvara i munnen över hinder. Det pinsamma blir bara när jag svarar ”Men hej, om du är så rutinerad så borde du se att hon inte gapar, hon har skum i munnen. Det får hästar när dom jobbar korrekt”. Jag skäms så mycket å deras vägnar. Men får mer än gärna uttrycka sin åsikt, men när man har så förbannat fel och när man går in med en vidrig attityd som att ”nu ska jag bara skriva min åsikt om hur hon förstör sin häst för vi har yttrandefrihet i Sverige”, då fattar jag liksom inte hur man är funtad som människa?
Jag utger mig hela tiden för att vara en glad amatör, och jag är jävligt stolt över det. Jag är en glad amatör som bor på en fin träningsanläggning för hästar, äger 6 tävlingshästar, rider flera olika hästar hela tiden, tränar för diverse olika tränare och jag lägger upp egna träningscheman till mina hästar och ser till att hela gården fungerar med personal, logistikmässigt och administrativt. MEN, i det jag gör, i det jag tjänar pengar på, min verksamhet, mina aktiebolag och min huvudsyssla- det är JAG proffs på. Och jag vill inte ens vara ett proffs i ridning eller inom ridsporten, då hade jag ju varit ute och tävlat hela tiden för jag har ju ALLA möjligheter för det?
Jag tror inte folk är vana med någon som har ”allt” som jag har och som inte vill bli bäst, hoppa största klasserna och kunna leva på att rida och tävla. Det är inte vana med den typen av människa som jag är i ridsporten. Jag lever redan på hästar, och det kan JAG göra för att JAG är duktig på det JAG gör. Bara för att man har fler hästar, tränar för A-tränare och har en lastbil så betyder det inte automatiskt att man vill bli bäst och störst. Jag lever mitt liv och tjänar pengar på verksamheten där hästarna är en grund till allting. Men ni måste förstå att jag är väldigt nöjd med hur det är idag, jag vill inget mer. Men för det är jag ingen orutinerad mupp utan jag är sjukt passionerad och har ett brinnande intresse, men skillnaden för mig och många andra är att det stannar där och jag ser inga stora mål som att bli bäst.
Jag är här för att stanna, jag är här för att synas, jag vill och SKA göra avtryck och jag vill säga min åsikt här på min blogg. Från och med nu kommer jag följa min magkänsla, skriva det jag känner för och inte försöka smeka alla ”mega-rutinerade” medhårs genom att hålla tillbaka mina ord och känslor. Jag har helt klart tappat mig själv här senaste månaderna men efter den här härvan så är jag tillbaka så mycket starkare. Bitches I am back, har aldrig känts mer passande än till detta inlägg
