Känslan att vara borta hemifrån…

….och ALLT som man älskar. Det gör så sjukt ont. Smärtan jag känner fysiskt nu (vilket är väldigt hög) är ingenting mot det psykiska. Innan var det tvärtom och då var det ok. Då var det bara smärta. Jag är smärttålig så det kan jag ta. Men nu… jag har liksom inte i HJÄRTAT… hur tusan fixar man det?

Jag saknar ju mitt liv, mina djur, hästar, att jobba, min familj och framförallt min underbara pojkvän. Jag ska uppskatta allt så mycket när jag kommer hem, det kan jag ju lova. Får ständiga updates av Alex och Angelica som jobbar hemma vilket känns skönt. Hästarna sköter sig och är superfina. Hingsten skulle ju kastrerats den 19:e men det blev uppskjutet för att vi inte hade nån lastbil. Stackarn har ont i en vargtand också som ska tas bort samtidigt. Det är jag och Håkan.

Jag längtar så mycket. Jag tränar jättemkt här för att få upp min kondition och styrka så att jag inte ligger alltför mkt efter när jag kommer hem och ska upp på alla hästryggar igen, haha. Man tappar så himla fort:( Måste få RIDNING och HOPP i kroppen! Snart så