min bästa lilla gråa

Den här veckan har jag varit iväg till djurakuten i Bagarmossen tre gånger för att min bästa lilla gråa inte kunnat kissa som han borde. När lördag morgon kom och han åter igen inte kunnat gå på toan på över 24 timmar hade han så ont att han skrek så fort man tog i honom. När jag lyfte upp honom i famnen högg han försiktigt för att markera att det inte var skönt att bli buren. Han som älskar att bli buren och bara få vara med. Åkte direkt in och fick snabbt tid i en operationssal där de spolade rent med koksaltlösning och övervägde en kateter, men veterinären ansåg till slut att det nog inte behövdes i det här läget. Tror jag aldrig känt mig så hjälplös som jag gjort den här veckan. Speciellt eftersom de inte lyckats fastställa en diagnos. Anser nämligen inte att "Urinträngningar u fastställd orsak" är en diagnos.
Nu ligger han och sover bredvid mig i sängen och jag hoppas och hoppas och hoppas att jag aldrig ska behöva åka tillbaka till akuten igen. Jag är dock beredd på motsatsen. För jag är hellre safe than sorry.
Update: 24 timmar efter vi kommit hem var vi tvugna att åka iväg igen. Ännu en gång gjorde det så ont att han skrek när vi tog i honom. Det visade sig att han nu fått feber och kissade väldigt koncentrerat vilket äntligen fick veterinären att, som jag, tro att det är något mer än bara struvitkristaller. Vid strax efter 22 blev han inlagd och nu håller jag åter igen tummarna för att han ska bli frisk.
På riktigt.
Update #2: Tisdag eftermiddag, drygt 1,5 dygn efter han blev inlagd, har hans feber gått ner och hans allmäntillstånd varit bra det senaste dygnet, men han svarar inte på någon behandling för hans problem med att kissa. På veterinärens rekommendation bestäms det att han ska genomgå operation under onsdagen och därefter vara inlagd i fyra dagar för efterbehandling. En operation som innebär att hans penis ska amputeras och han fortsättningsvis kommer att kissa på samma sätt som en hon-katt.