Mental träning och medveten närvaro

Jag har ända sedan 20-årsåldern intresserat mig för personlig utveckling. Som individ är jag mycket nyfiken och vill gärna leta både inuti och utanför mig själv för att förstå och växa som människa. När jag blev allvarligt sjuk för 13,5 år sedan, var jag i början för dålig för att kunna läsa böcker. Texten flöt ihop och min koncentration höll bara till några få rader åt gången. Men där och då var jag egentligen som allra mest i behov av att förstå vilka tekniker jag skulle kunna använda för att förbättra min koncentration och samtidigt finna sätt att få ner halten av de stresshormoner som rumsterade i min kropp. Jag försökte hitta sätt att läka mig själv, långt innan det blev modernt att använda begrepp som medveten närvaro och mental träning.

Efter den dressyrträning jag hade med tinkerstoet Enya häromdagen, nådde jag nya insikter om vad medveten närvaro är för mig. Att förstå detta begrepp och göra insikter av det kan vara en process över längre tid. Det jag funnit hittills, tänkte jag därför nu dela med mig av. Detta för att jag ser den mångfald av dyra kurser och seminarier som erbjuder tillfälliga lösningar för att hantera vår stressiga tillvaro. Ja, jag anser dessa vara tillfälliga lösningar. De går inte till roten med varför vi mår dåligt utan ger bara ett verktyg att kunna lindra våra stress-symptom. De letar inte efter orsaken utan försöker minska verkan av något som vår kropp reagerar på som fel i vår tillvaro. Skulle dessa alla kurser och seminarier vet hantera vår livssituation, skulle de som anordnar dessa kurser förlora sin inkomst. En affärsidé kan inte sälja lösningen direkt. Därför ser jag det som att många faktiskt blir lurade - den svaghet vi besitter tjänar någon annan pengar på.

En period gick jag hos en mycket duktig sjukgymnast och psykosyntesterapeut. Hon lärde mig några övningar i qi gong och tai chi, där jag lärt mig kombinera andning med vissa rörelser för att finna en vila i det jag gör. Det påminde mig om ett fördrag som en häxa en gång höll på Wasamuséet, där hon berättade vad vit och svart magi innebar och den dans av dessa två som genomförs i olika göromål. Ungefär som yin och yang som kompletterar och dras till varandra som två starka energier. Min terapeut lärde mig en enkel metod om medveten närvaro. Jag fick beskriva vad jag såg i rummet där jag satt; färger, former, mönster – allt jag såg i nuet. Utan att döma eller ta ställning. Bara vara i stunden.

Vad ser du på bilden? Försök att inte tänka på något annat utan bara det du ser! (Foto: Marianne Jordhén)

Det går inte att beskriva det man ser om man samtidigt tänker eller gör något annat. Denna metod kan man alltid använda sig av om man blir rädd, skrämd, ledsen eller orolig eller om man känner att man håller på att tappa fotfästet - och på så sätt hitta hur man kan hitta sätt att förhålla sig till det som sker.

På samma sätt tänkte det militära befäl, som tillsammans med sin trupp blev instängda i Kambodjas djungel under en längre tid. Varje morgon, kommenderade han upp sina soldater och de fick allesammans gå ner till en bäck för att tvätta och raka sig. Samma rutin, varje dag. På så sätt höll befälet hela truppen medvetet närvarande i en mycket psykiskt påfrestande situation som pågick i flera veckors tid. När de väl hittades, var alla ok. Ibland kan således medveten närvaro göra skillnad på att braka ihop psykiskt och att klara sig igenom en påfrestande situation.

Jag är historiker och jag är intresserad av samhällsutveckling över tid. Något vi alla kan se, är att vi gått ifrån att ha ett samhälle där vi arbetat hårt fysiskt till att alltmer utveckla stillasittande arbetsformer. Många har flyttat från landsbygd och städer och därigenom givits en möjlighet att skapa en egen identitet eller ibland också en anonymitet, ibland en ofrivillig anonymitet som ofta kan uppkomma av att ensam befinna sig i en stor grupp av människor man inte känner. Familjebanden har luckrats upp, man pratar alltmer om individers möjlighet till självförverkliganden. Men baksidan av detta mynt är att samtidigt som man når självförverkligande, kan en tomhet följa av att inte ha närhet till sina rötter. Ibland växer vi och utvecklas så pass, att vi inte längre har något gemensamt med dem vi växte upp med.

Vi arbetar ofta kortare tid idag än vad man gjorde tidigare och vi går i skolan mycket fler år än vad våra tidigare anfäder gjorde. Vi har också gått ifrån ett samhälle där kvinnan var hemmafru och skötte allt runt familjelivet och hemmet medan mannen arbetade och stod för hushållets huvudinkomst – till att båda föräldrar jobbar heltid och barn får växa upp stora delar av sin vakna tid på dagis och fritids. Ibland är det svårt att få ihop livspusslet och samtidigt hinna ta hand om sig själv eller att kunna få tid och plats för att måna om våra närmaste förhållanden. De stillasittande arbetena kräver att vi också har utrymme att fysträna, men det är inte alltid utrymme ges för detta i tid eller ork.

När tröttheten är ett faktum och livspusslet inte längre går ihop, inser vi att vi måste göra något för att måna om oss själva. Vissa börjar träna, andra väljer att gå i terapi eller gå på kurser för att lära sig yoga, meditation, medveten närvaro och liknande. Jag har själv provat en del av detta utan att finna svar på hur jag bäst skall kunna finna en mental vila i vardagen som möjliggör att jag kan hålla över längre tid.

För drygt ett år sedan kom det för mig en vändpunkt. Jag började skjuta pistol. Mitt val blev ifrågasatt av vårdpersonal, med tanke på att jag bär en nack- och ryggskada. ”Är det verkligen så bra för dig?”, frågade några tveksamt. ”Ja, det är det!”, svarade jag.

När jag tränar pistolskytte, gör jag det genom en form av medveten närvaro. Om jag inte släpper alla andra tankar och bara koncentrerar mig på det jag gör i nuet, får jag inga bra skjutresultat. Jag måste närvara i det jag gör och bara närvara i just det. Det innebär samtidigt, att jag får en vila från allt annat i mitt liv. Jag får en paus. Det är en liknande vila som den som går i skogen och plötsligt blir medveten om fågelsång. Just i det ögonblicket, är personen ifråga medvetet närvarande i nuet. Den som inte kan höra fågelsången, är överallt i tankarna men inte just där den befinner sig.

Jag måste följa mina moment inför och efter varje skott: förberedelsefas inför skjutning, ställa mig rätt och samtidigt som jag lyfter vapnet, andas jag in djupt. Jag lyfter vapnet något över det område där jag skall sikta för att sedan låta armen falla ner så att jag ser målområdet genom siktesskåran. Jag skiftar fokus från att se med båda ögonen på måltavlan jag ska träffa till att se med bara ett öga på kornet mitt i siktesskåran. När jag blundar har jag ungefär 6 sekunder på mig innan min bilden blir suddig. Samtidigt som armen faller, andas jag ut till hälften varefter jag håller andan. När jag håller andan och håller vapnet stilla, trycker jag på avtryckaren och låter skottet gå. Vissa gånger kan jag inte hålla armen stilla, utan får nöja mig med att låta handen gunga i viss radie runt det område jag ska träffa, och efter viss takträkning låta skottet gå av i rätt ögonblick. Därefter gör jag en uppföljning genom att efter rekylen låta min arm föra vapnet tillbaka till det läge där jag lät skottet avfyras. Därefter sänker jag armen och andas ut.

Alla dessa moment upprepar jag vid precisionsskytte mellan 60-120 gånger. Vid varje lyft håller jag en pistol som väger 1360 gram i min hand. Det innebär att vid ett maximalt skjutpass om 120 skott, har jag lyft 163 kg med min högerarm. Naturligtvis ger det effekt muskelmässigt över tid. Jag har börjat bygga upp en stödjande muskulatur kring den ursprungsskada jag har, vilket innebär att jag fysiskt blir starkare och tål mer belastning även i mitt skadade område.

Utöver detta, innebär det att jag vid varje djupt andetag jag tar, försöker andas genom att bredda bröstkorgen. På så sätt lösgör jag spänningar i muskulaturen i bröstryggen och minskar den smärta jag annars levt med sedan ungefär 20 års ålder.

Ofta tänker man på självförtroende, målsättning, nervositet och koncentration när man pratar om Mental Träning. Medveten närvaro kan utövas genom meditation, yoga och andra former av mental träning men är också en del i alla typer av sporter eller egentligen alla aktiviteter som är förknippade med någon typ av rörelse. Medveten närvaro kan således både utgöras av ett passivt och ett aktivt observerande. Medveten närvaro kan på liknande sätt som i pistolskytte utövas under träning med häst. Vem som helst som håller på med hästar, vet hur viktigt det är att vara koncentrerad i arbetet med häst. Oavsett om det rör sig om ridning, körning eller markhantering, måste vi vara närvarande i nuet för att kunna prestera bra tillsammans med vår fyrfota vän. Att sitta på hästryggen utan att vara medvetet närvarande och koncentrerad, kan innebära att vi lätt skadas för att vi inte är med i det som i ögonblicket kan ske. Att vara medvetet närvarande är inte samma sak som att sitta spänd, orolig och nervös på kuskbocken eller i sadeln, beredd på att hästen skall hitta på något. Det handlar om att våga acceptera det som sker i stunden, våga slappna av och följa med men också att på ett avslappnat koncentrerat sätt kunna förmedla till sin häst vad man avser att ekipaget skall åstadkomma. Är vi nervösa, kan vi sällan nå den medvetna närvaro och koncentration som kan leda till att vi lyckas i det moment vi vill göra. Är vi nervösa, förmedlar vi också nervositet till vår häst – och det vill vi ju inte.

Inom hundträning pratar man ofta om att dela upp varje moment i delmoment under träningen och när hunden förstår vad delmomenten går ut på, kan man åter sätta ihop dem till ett helt moment. När sedan föraren skall gå ut på exempelvis lydnadsplanen för att genomföra momentet, brukar många tänka bilder till sin hund om hur momentet utförs på absolut bästa sätt. Inom sig ser man sig själv och sin hund utföra momentet på ett sätt att högsta resultat nås. Detta brukar beskrivas som mental träning och det är egentligen detsamma som många idrottsutövare på hög nivå gör inför sitt deltagande i tävling. Tänk exempelvis på hur Kajsa Bergqvist brukade slå sig själv på låren innan hon hoppade höjd. I de ögonblicken förberedde hon sig mentalt inför kommande hopp. Detsamma kan vi använda tillsammans med våra hästar. Vi kan förmedla bilder av hur det ska se ut innan vi går ut på träningsplanen eller tävlingsplanen.

Vi kan också lägga in vissa rutinrörelser som till slut blir betingade reflexer som hjälper oss utlösa vår bästa prestationsförmåga. Detta kan också ses som en form av medveten närvaro, trots att den innehåller moment som kan liknas vid telepati mellan förare och hund eller mellan häst och den som hanterar hästen. Exempelvis kan en hundförare binda upp hunden och göra vissa förberedelser innan hunden släpps ut på ett spårarbete. Man lägger ut linan och spårselen så att hunden ser vad man gör, därefter hämtar man hunden. Man sätter på spårselen och sist straxt innan hunden släpps på spåret, sätter man fast spårlinan på selen genom att fästa fast karbinhaken med ett klick, som hunden lär sig uppfatta som en betingad reflex att snart ska den ut på spåret. Och just dessa betingade reflexer och förberedelser kan ses som ett sätt till medveten närvaro som dessutom kan stävja tävlingsnerver och låta oss hålla fokus på det vi skall göra. Vem hinner tänka på tävling och tävlingsnerver när vi har så mycket att hålla fokus på i nuet?

Vad jag vill säga, är att vi inte behöver gå dyra kurser för att lära oss vad medveten närvaro är. Vi har medveten närvaro inom oss, om vi bara koncentrerar oss på det vi ska göra eller det vi ser och eller känner genom våra sinnen. Vi har berikats med fem sinnen och det är just dessa vi skall använda oss av för att vara medvetet närvarande. Oavsett vilken sport vi utövar, har vi moment i våra sporter som hjälper oss att finna den medvetna närvaron. Och i den medvetna närvaron i stunden, finner vi också oss själva. När vi medvetet registrerar och gör det vi ska i nuet, helas vi från stress och sjukdomar och finner lugnet i vårt inre.

I denna stund tänkte jag bara på det jag ville att tinkerstoet Enya skulle utföra med mig. (Foto: Curt Ögren)

Tänk på detta nästa gång du tränar med din häst. För dina tankar tillbaka till nuet och du kommer att finna en vila i din och din hästs träning. Upprepa vissa moment flera gånger för att finna vilan i upprepandet. Tänk på andningen i rörelsen. Du kommer därmed även att ge din häst en vila i stunden, hjälpa den finna andningen och rytmen i de rörelser den gör tillsammans med dig. Ni kommer då att kunna känna ett gemensamt lugn.