|
|
Nellymammansnyaliv's blog
6
Jag är Anna, 39, lever ensam med mina barn efter att barnens pappa lämnat oss sommaren-09 i obotlig cancer. Både jag och barnen har det svårt att klara oss vidare i livet. Saknar att vara den främsta för någon. Att vara den som någon älskar mest av allt. Visserligen får jag detta av min dotter - lilla Nelly, snart 3 som är ljuset i mitt liv. Vad fort tiden går! Vart tog sommaren vägen? Tänk att det snart bara är två månader kvar till jul!" Visst det är ju skönt att tiden går fort, det är skönt att dagarna trillar förbi! För då färdas jag längre bort från förlusten, då lägger sig alla dagar och månader som en skyddande filt mot saknaden. Då kanske det så småningom händer, att "tiden läker alla sår"? Jag är trött och obekväm. Längtar bort men samtidigt inte. Jag vet ju att det finns ingen plats eller person som skulle kunna lugna och till himlen finns det ju bara enkla biljetter, inga tur och returer....
#205322 i
Alle
                     |
Danish
English
Suomi
Svenska