Vi sitter på Gärdet och dricker öl. (Jag försöker lära mig.) Pizzan har svalnat och mina barfota ben fryser. Då skrattar han till. “Ditt hår ser precis ut som Coca-Cola i solen”.
Tror aldrig jag kommer hitta en bild som illustrerar människors beteende i Stockholms kollektivtrafik bättre än den här. Ta gröna linjen exempelvis, tågen kommer i snitt var tredje minut, trots det d...
Jag mailar Bodil Malmsten, hon svarar att hon inte har tid att svarar. Jag svarar att jag förstår. Då svarar hon ändå, på det jag frågade från början. Dagen innan avslutade jag en av hennes böcker, n...
Vi brukade äta fläskpannkaka och kalla det “ugnspannkaka”, sådana var vi. När jag var sjuk brukade du koka pasta åt mig (för det var nästan det enda jag åt), sedan satt du där i fåtöljen ...
Sophie: Vad hände med oss, vi brukade fotografera? Jag: Jag vet inte…
Precis som vilket annat jobb som helst kräver ett kreativt jobb rutiner. Frukost, lunch, middag, kisspauser och så. Att man städar lägenheten ibland och tvättar när man måste. (Även de mest kreativa ...
Stänger av min telefon och går vilse på Manhattan. (Man behöver det ibland.) Du frågar var jag har varit, jag skakar på huvudet; ingenstans, ingenstans.
Molekylerna, herregud, molekylerna. Men ändå?! Det får någon lösa tycker jag (tredje världen ni får vänta). Jag vill ha en katthund, som ska heta Charlie eller Tofu eller så. Som ska sova på min mage...
“We need to make books cool again. If you go home with somebody and they don’t have books, don’t fuck them.” – John Waters
Skillnaden mellan konst och katastrof är minimal. Idag på Fältöversten möttes jag av det här, vad det nu än är. Ingen visste, ingen förstod. Ingen verkade heller bry sig, förutom jag. (Jag var förblu...
Kärlek är nog inte så himla komplicerat trots allt. Om personen bara vet vilket nummer man vill beställa från thairestaurangen (utantill), så löser sig nog det mesta.
Avslutade en penicillinkur i fredags. Blev (återigen) sjuk i söndags. #fuckmylife
För flera år sedan satt jag på ett tåg mellan Helsingör och Köpenhamn. Bläddrade i danska tidningar och väntade på att något skulle hända, (jag brukar göra det). Det danska landskapet skiljer sig kra...
En gång var jag inte välkommen på en fest. För tjejen som hade festen hade läst min blogg och tyckte att jag verkade vara en jobbig, “komplicerad” person. För första gången i mitt liv dra...
Man borde bara våga…
Måste erkänna jag hade ett kraftigt bekräftelsebehov när jag var yngre. Det förstod jag inte då. Det förstår jag nu. Efter mitt tjugofemte år sitter jag glatt likt en åskådare i ett hörn på någon kro...
Jag har aldrig älskat en vinter som denna, ljumma vindar, sol, runt 9 grader i Helsingborg. Havsbrisen. Jag gillar inte snö, inte att frysa, gillar inte känslan av den iskalla vinden mot kinderna. In...
Det här med att starta ett sparkonto som man bara får göra tre fria uttag per år kändes först som en bra idé. Men tre månader senare helt ohållbart. Vem kommer på något så idiotiskt?
När jag tänker på dig idag: Så tänker jag mest i bilder. Allt som kändes så fantastiskt har blivit som mellanmjölk. New York, likaså. Balkongen och alla blommor. Och det som kändes jävligt, det som b...
Jag drömmer väldigt ofta om reklam. Och när jag drömmer vanliga drömmar innehåller de nästan alltid reklampauser. Om lite allt möjligt, som tvättmedel och sånt.
Sedan Lisa Ekdahl sjöng “du sålde mitt hjärta på realisation” i en av hennes fantastiska låtar har jag haft svårt för ordet rea. Även en dåre kan ju konstatera att realisation är ett så m...
Vi tar hissen om natten. Upp. Ner. Och upp igen. Vid Gärdets tunnelbanestation sitter två män och sover. Jag undrar om de är bröder. Den ena mannen bär finbyxor som färgats mörka av smuts nere i kant...
Tänk om man skulle skriva ett inlägg om alla man tycker om. Typ som ett om Rebecca. Vi har kommit fram till att man inte alltid ska ta allting så allvarligt. Att man ibland bara kan göra saker som gö...
Märkligt det där när man är sjuk. Hur man så intensivt tänker; så fort jag blir frisk så ska jag uppskatta det här, känslan av att vara frisk. Fri. Hur man lovar sig själv, flera gånger, om och om ig...
Det är en svår uppgift att förklara sömnparalys utan att låta galen. Så jag struntar nog i det. När jag var liten skrämde det mig väldigt mycket. Nu är jag rädd för så mycket annat. Men inte för sånt.
Sitter och äter lunch på Urban Deli på Södermalm. Vi klipper film i närheten. Jag äter köttbullar med mos och lingonsylt (en sådan lunch min mamma hade uppskatta mer än jag). Bredvid mig sitter en &#...
I Stockholm är det ungefär lika viktigt med vad man heter i efternamn som hur stort ens boende är. Men viktigast av allt är hur mycket man fått betala per kvm för sin lägenhet. Ingenting, absolut ing...
Det finns nästan ingenting som representerar mig i mig lägenhet. Märkligt att det kan bli så. Desto äldre jag blir; desto mindre saker har jag. Fast att det borde vara precis tvärtom. Och desto friar...
I den vackra låtsasvärlden är allt så fantastiskt och poetiskt och mysigt. Som när Lars Winnerbäck sjunger “kan du inte komma hit och skrämma mörkret?”. I den riktiga världen översätts sa...
You are no longer following . Undo?
English
Suomi
Svenska