Livet utan ätstörningen verkade som en idyll. I frihetsruset var jag tvärsäker på att all lycka i världen bara väntade på mig. Att inte våndas över maten var lösningen på alla mina problem. Jag minns...
Det är som om jag dansar fram. Även om framtidsångesten lägger sig som ett dis i min hjärna ibland är jag ändå lycklig. Kroppen är vältränad, magen är platt, ögonen lyser. Själen ligger så skönt i mi...
Med käften full av skavsår och ännu mera skrot har humöret dalat. Stundvis har hopplösheten slutit sina osynliga händer om min hals, men det är ändå som att jag har ett segt skal nu. Inget biter rikt...
Den här veckan har gått exceptionellt bra. Idag när jag lagade lunch till mig själv kokade jag en portion nudlar till woken - inte mycket att skryta om kanske, men för mig som varit petig med pasta/n...
Gårdagens fuskande med mat fick påtagliga följder. Ångest och oförmåga att fatta beslut under dagen (det tog mig sex timmar att bestämma mig för att inte gå till gymmet) var inte nog. Nej, dessutom t...
Ändå räcker det inte. Jag ser vad jag ser i spegeln och tycker om det. Jag är nöjd. Lite för mycket resulterar inte i bedövande ångest dagen därpå, resulterar inte i att jag inbillar mig att jag gått...
Att våga tala om anorexin nu och då, tack Nea.
Tack för din kommentar.
Gamla bilder. Smala ben som förföriskt nästlar sig in i min hjärna. Som en elektrisk impuls susar bilden igenom nervsystemet. Saknaden. Den där känslan av uppgivenhet. Ana försöker trollbinda mig med...
Mitt liv har förändrats ganska drastiskt. Från juldagen och mellandagarna var jag hos min pojkvän och kände alltmer att jag inte ville hem. Innebörden i ordet hemma flyttades från mitt källarrum till...
När året börjar gå mot sitt slut, blir jag alltid fundersam. Sammanfattar året som gått i huvudet, summerar det, reflekterar. Året som väntar, kommer det bli ett bra eller dåligt år? Flera år i rad n...
Vi tog av oss alla våra masker tillsammans, var fullkomligt nakna inför varandra och oss själva. Det finns inte längre något att dölja. Han och jag är ett nu, vi hör ihop. Jag vet det. Jag visste det...
Livet går vidare. Har de senaste dagarna gett mig fan på att inte låta ätstörningen störa min naturliga rytm och har tvingat i mig mellanmål och ordentliga luncher och frukostar över tvåhundra kalori...
Den värsta svackan är över. Men fortfarande så ligger ångesten lättillgänglig och trycker upp äckliga, skamsna tårar bakom mina ögonlock. Tårar som göder det viskande självföraktet tills det börjar v...
Jag känner mig beslutsam som aldrig förr. Hamnat i en ond cirkel ett tag, där tillvaron har handlat lite för mycket om verklighetsflykt för att jag ska kunna få ett ordentligt grepp om mig själv. Vem...
Tittar på klockan. Sju timmar sedan sist. Kalla fingrar, tankar rusar som ånglok, kastas fram och tillbaka, får inget fäste. Förnuftet bannar mig. Du måste ju äta, du behöver det. Men det går inte. K...
Jag är så trött. Så trött på mig själv, så trött på verkligheten. Det enda som är värt någonting är tiden jag får spendera med min pojkvän, all tid utöver det är bara transportsträckor. Jag har glömt...
Så vaknar man, känner själen kleta fast på insidan likt tjock olja med en liten fågel i sitt grepp. Tjockt, trögflytande och illaluktande sprider det sig i min kropp, förorenar nervsystemet. Jag sitt...
Vad naivt av mig, att tro att allt skulle vara bra bara för att det var bättre i somras. Såhär i efterhand ifrågasätter jag om inte bara om jag flydde från alla tankar genom bedövade sinnen och med a...
Den stora skillnaden i min världsbild från nu och då, är att nu domineras inte allt av ett enormt självförakt, inte av en ständig strävan efter att duga som aldrig uppnås. Allt är inte längre ett oge...
Mörkret är nyckeln. Den som öppnar porten på vid gavel som i sin tur låter allt strömmas ut. Ett gränslöst djup, så mycket, så stort och mitt i allt är jag bara liten och alldeles ensam. Jag vet att ...
Efter nästan två år var det väl dags för mig att klanta till det. Igår kväll. Mamma och pappa erbjuder mig skjuts hem. Så kommer bomben. I all morgonhast när jag skulle byta väska till skolan har min...
Kom, kom, kom, kom till mig du underbara sjukdomSlå mig sönder och samman och tvinga mig ned på knäInjicera all din ondska in i min menlösa kroppOch på ett fåtal sekunder försvinner alla bekymmer lån...
Normer kan dra åt helvete. Nu är det bestämt, avgjort, konstaterat. Vi såg varann i ögonen, varma vågor av lycka genom kroppen. Vi såg varann i själen och blickarna fastnade. Vi erkände det för varan...
Vilken sommar det har varit. Jag har upplevt så mycket, blivit en helt annan människa, haft så himla roligt, sluppit vara ensam, sluppit tänka. Har mått riktigt bra förutom några dippar och enstaka b...
Så var det dags. Om två timmar fyller jag arton. Något jag stundtals haft ångest över; betyder det att jag måste vara vuxen nu? Ta ansvar? Klara mig själv? De senaste veckorna har jag varit ganska os...
Oro. Ständig oro. Sommarjobbet ger mig ångest, så svårt att känna sig bekväm, känner mig så undergiven. Oroar mig, hela tiden dyker tankarna upp. Kollar schema. Blir osäker; pappret säger att jag ska...
Det mesta flyter på. Det känns som det är hundra saker jag vill säga, över två veckor sen jag skrev, men får bara inte till det nu. Orkar inte ens anstränga mig att skriva inlägget ordentligt för att...
En självvald lördagkväll framför datorn. Det var länge sedan nu. Skolavslutning och 4000kr i stipendie för 21 MVG firades med lite bärs i solen med två klasskompisar. Slutade hemma hos en annan, fest...
Det är inte okej. Nu är jag bortom kontroll. Fet. Skärpning, nu nu nu, jag tänker fan inte äta. 49 kilo? Hur FAN hände det?Edit: En timme senare, en mils promenad med john silver, vågen visar ett kil...
You are no longer following . Undo?
English
Suomi
Svenska