Ibland är det inspirerande att se perspektivet ur evig utveckling.
Öknar rör sig som långsamma hav. Oceaner av stenar så små att vinden flyttar dem.
Att plötsligt se klart. Dit kan alla nå. Där kan vi fortsätta vara.
Hur naturen spontant organiserar och fördelar är fascinerande.
Frågan om hur konst skiljer sig från det andra, är en bra fråga.
Det som uppstår när det yttre och det inre får mötas.
Förmågan att se utan att tolka är upplevelsen av liv. Där är möjligheter oformulerade rörelser.
Vägarna som naturligt bildas ur rörelse.
Perspektivet där vi inkluderar oss själva som en del i helheten. Där är vi och allt vi skapar en del i evolutionen.
Skapade över lång eller kort tid, kommer de ur naturen.
Det behövs ingen förklaring för att vara i det.
När atmosfären är tillräckligt klar för att vi ska se rakt ut i rymden. Där kan ögonblicket uppstå. Så här ser en galax ut. Från insidan.
Årets vinterbloggvila liknar andra på det viset att jag siktar på stillhet. Nästan lite traditionsenligt låter jag mig inspireras av hur de japanska makakerna lever under årstiden.
Lager av nya perspektiv genom vilka nivåer av frihet kan uppstå.
Olika områden på jorden ger olika temperatur, ljus, vind, luftfuktighet, arter och växtlighet. När myllret överstiger mina begreppsvärldar blir jag lycklig.
När så mycket rörelse fyller luftrummet är vi vana att det ska låta. Men det gör det inte. Snö faller ljudlöst. Hela ljudlandskapet ändrar karaktär.
Det finns något i det avskalade som ibland känns behövligt. Den rena existensen. Platsen där man uppskattar värmen från kläderna eller den första snön.
Det är spännande att anlägga ett antropologiskt perspektiv på människans boplatser. Perspektivet är berikande eftersom det ger oss ett fantastiskt myller av variation.
När man flyger över bergsmassiv och inser att floder och dalgångar fördelat sig med samma rytm eller syntax som rötter eller blodådror. När man anar att livets mönster återkommer på liten och stor sk...
Förmågan att göra världen vacker, finns i oss. Det är vad som gör oss vackra.
Floder är inspirerande både i sig själva som i vad de kan representera.
Krafterna som driver existensen är också krafterna som driver vår utveckling.
När man studerar världen utifrån ett perspektiv av nu och noll kan man enklare dela upp vad som är materia och vad som är idé. Vad som är världen och vad som är vår förståelse av världen. Utifrån det...
Naturen eller livet i sin rena form.
När man plockar isär ett koncept och sedan sätter ihop det igen kan den utforskande handlingen vara viktigare än utfallet.
Det finns en poäng med att observera hur man observerar. Det finns en poäng med att bygga observationsdistanser inom sig för att se och förstå sig själv. När man utforskat en nivå öppnar sig plötslig...
Tillståndet där vi anar tankens potential. Hjärnan är fri som i sömnen, men vi är vakna nog för att erfara nervsystemets naturliga rörelser.
Det är fotografier genom glas, men det ser ut som oljemålningar.
De absolut första snöflingorna. När de faller och man inser att man bevittnar det.
Jag har hört det beskrivas som när själens spegel är ren från kunskapens damm. Seendet. Bevittnandet. Varandet. Punkten ur vilken allt uppstår.
You are no longer following . Undo?
English
Suomi
Svenska