X
Det är inte riktigt sant att jag varit utan ord i fem månader. För i den svarta skrivboken med hård pärm finns en hel del nedskrivet om sommaren som gick. Jag har skrivit om hur krampaktigt jag sakna...
Ibland tror jag att jag ska gå av. Som om atomerna, molekylerna och venerna ger vika, slits isär och ger upp. Ibland känner jag mig som en husgrund, som rivs upp av regnstormar från andra sidan ekvat...
- Du stormstjäler min hand när jag blinkar faller nyckelpigor ur mina ögon - Människor småspringer under min uppblåsta hud kanske är jag på väg att brinna upp ett ensamt cirkustält i lågor - Min ande...
Jag försvann. Förlorade mig själv i jobb, utspillda pints, dimmiga nätter, dimmiga dagar, tårar, ilska, och besvikelser. Jag lyckades bli förälskad i pojken ingen kunde tämja. (Vi som sa hejdå en mor...
Sotsvarta pupiller och vibrerande vulkanmage de pratar om självmord och jag sitter med apatiblick in i väggen vill skrika att livet förstör oss men någon har klistrat fast mina läppar i en sönderläst...
Mitt hjärta slår oregelbundet och jag stoppar fickorna fulla med stenar. För ibland känns det som att jag promenerar några centimeter över marken och jag är lite rädd att släppa taget. Jag springer g...
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har varit utan ord väldigt länge nu. Jag har snurrat runt, runt min egen axel alldeles för fort och nu försöker jag med all min kraft att stå still, fokusera och ...
Vissa människor får allt att verka så lätt. De sitter centimeternära utan att röra varandra, tindrar på ett så okonstlat sätt att julbelysningen i fönstret bredvid känns fånig. De pratar om eftermidd...
Min hud lutar sig mot dig som bugande träd i vårvind men allt annat skriker - Dina ord är som mördaren i ett Cluedo-spel dyker upp i mina olikfärgade rum och skjuter sönder allt som egentligen är vac...
Under ett alldeles för stort påslakan, lyssnar jag på när grannen sjunger spanska vaggvisor. Kniper med tårna och funderar över unga mäns hjärtan. Frostbitna, hårdslagna, jättemjuka och redo att spri...
Jag försöker sjunka så långt ner i den röda skinnsoffan jag bara kan, som vanligt har jag valt ett bord alldeles för nära dörren och kvällsluften är inte nådig. Jag sitter på en Diner precis intill v...
Foto: Lina Scheynius Någon la en samarin i mitt magvatten och smaksatte vindarna med lime jag såg dina monster och du såg mig som två sönderslagna fönster stirrade vi in i varandra jag kanske fastnad...
Vi vaknade i ett sammelsurium av hostningar, stönande och snytningar idag, jag hade lämnat fönstret öppet och alla konstaterade att det var mitt fel att de blivit förkylda. Jag låg kvar på min madras...
Allt är himlagungande bra, tills ett misstag uppenbarar sig och trasar sönder varenda liten fin känsla jag hade. Det kanske inte är jordens undergång, men sen igårkväll har jag inte kunnat sluta gråt...
Natten lägger sig över Wimbledon och jag sitter uppkurad i en köksstol och lyssnar på kylskåps-surret. Det har hänt en hel del de senaste dagarna och jag hänger nästan med i svängarna. Jag fullkomlig...
Ibland behöver man några timmar helt för sig själv. Jag försvann in i min storstickade kofta och satte mig på ett café. Långsamdrack en cappuchino, kikade ut på Wimbledons stadstrafik och skrev ner n...
Fredagseftermiddag och jag sitter i fönstret, med bleka armar och rufsigt hår. Solen är sommarvarm igen, trots att träden är en kompott av orangegult och grönt, i ett av dem sitter husekorren. Vi kal...
Den här morgonen vaknade jag upp i rödrandigt täcke bredvid Fia. En märklig känsla spred sig i kroppen och jag vet inte om jag gillade den eller hatade den. Känslan av att inte ha någon aning, av att...
Jag trodde inte att resfeber existerade på riktigt, men jag har blivit motbevisad. Jag har gått omkring med tom blick och halvöppen mun hela dagen. Småmumlat och stönat. Blivit akut sugen på sushi, t...
Han försvann, minns ni det? Korten på oss två var försiktigt utplockade och ramarna låg kvar och stirrade tomt. Vinylspelaren och den lilla nästandöda växten, som jag mödosamt hade fått liv i igen fa...
Jag vaknar med ansiktet nedåtstirrande i madrassen, vältrar runt likt en större säl och förflyttar blicken upp i taket. Sen ner mot låren. Har de blivit hårigare sen igår? Det kanske bara är ljuset. ...
Fotograf: Annette Pehrsson - Jag har försökt samla orden och berätta om vågskvalpet i mitt huvud. Att ingenting är riktigt stilla, men stormarna håller sig på avstånd. Jag memorerar varenda kärlekspa...
Morgonen jagade katterna och jag försvann i en älskares famnvällde ut hjärterötterna över raderna och talade om för digatt jag väntarän vet jag inte vad jag väntar påmen jag vet att det finns ett slu...
Ibland försvinner jag spårlöst från den här bloggen och låter den nästan gro igen. Tills jag ramlar in mellan raderna igen och babbelpratar om vad som hänt. Jag har fotograferat ett barn för första g...
Ibland vill man bara hångla tills läpparna gör ont. Och det enda bekymret i världen är att solen snart går upp och då kanske morgonen suddar ut magin. Men allt du kan förutspå är en hjärtattack i gry...
Vi har haft skräckmaraton och vänt på dygnet i majorna den här helgen. Det har handlat mycket om blod, psykopater, mänskliga tusenfotingar och ost. Halv tre i natt gjorde vi pannkakor och när jag vak...
Nu har jag varit vaken hela natten och även om morgonljuset gör min hudton sjuk, så är det lättare att andas när mörkerhimlen och nattregnet dragit vidare till en annan kontinent.
Jag vet hur det är att ligga på någons arm och känna att man endast lånar tiden. Man har vilat huvudet på den armen tusen gånger förut och man vet att det inte är han och jag längre, det är förbi, me...
You are no longer following . Undo?