Feels like my clocks run out. I can only see when Im looking down. Trying to find a way to get out of this guillotine. I cant go through another day without wishing my whole life away. Im starting to...
Har du verkligen ingenting att säga? Inte ett enda ord? Jag blir dum i huvudet av att inte veta, veta vad det är du vill, vad du egentligen menar. Jag vet att jag inte är världens trevligaste människ...
Jag är alltid den som är vaken, jag låter aldrig någon se mig sova, det är något med det som skrämmer mig, vad någon kan göra med mig när jag sover, vad någon kan se. Jag är rädd för att somna, rädd ...
Säg ditt namn och din hand den öppnas och sluts.Du lever din dröm, i ett band, du lever din drömOch det är då jag önskar att jag kunde hålla käftenTysta pessimisten, bara vara din vän. En stilla bön ...
Sometimes it feels like a stick is squeezed between my collarbones, firm but gently, and a dull ache spreads all over my upper chest and throat. It can happen at any time and place, often when I am a...
"Jag har sumpat alla chanser jag fått, har blivit erbjuden vidöppna mål men aldrig kommit till skott. Jag vet att andra har det dubbelt så hårt men jag älskar att beklaga mig, kan aldrig vara nöj...
Mitt huvud är tredje världskriget och gång på gång tänker jag att hur ska jag klara det här? Hur ska jag stanna när jag vill ta mig ut? Hur ska jag ta mig ut när jag inte vågar göra annat än stanna? ...
Vill bara lägga mig ner och skrika rakt ut: Jag hatar det här. Funderar på självklara saker och ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå. Är så trött på det här. Försöker leta anledning...
Slits ut och in, är beredd på att dö men gör det inte och hatar hela världen och alla människor. Försöker reda ut mitt huvud men det är svårt, vill bort från allt. Fy fan för mig själv. Är så trött p...
När man saknar någon så mycket att det inte finns känslor för det så det känns ingenting istället.Är helt tom.
" Men så e livet här i mexitegelns värld. Inga öppna dörrar för inget lever där,förutom ondskan som gör minuterna till timmar.Hon ler ju alltid men allt e inte guld som glimmar.Ibland känns de do...
Jag låser in mig, drar ner persiennerna och slänger världen på högen utav saker jag bojkottar, jag duckar för alla speglar och blundar så hårt jag kan och försöker glömma - men hur kan man glömma sig...
Kommer jag någonsin våga lita på någon så pass mycket igen..
Jag vet ingenting längre... besviken
Kalla mornar, den grå halsduken har hittat sin plats runt min hals igen. Vill strypa mig själv vissa gånger, och ibland vill jag bara lägga mig ner i svalt gräs eller kanske låta en hjärnkirurg öppna...
You are no longer following . Undo?