Dålig stämning

Mycket dålig stämning här sen igår. Känner mig rätt besviken faktiskt. En hel del människor gick alldeles för långt och däribland folk jag tidigare respekterat och tyckt om. Resten skiter jag liksom i, men när det börjar kännas som att någon med flit vill sätta dit en, och passar på när hen törs pga stöd från förtioelva andra, blir det riktigt osoft.

Såhär. De som gillar mig/känner mig och som jag vet står för sitt sätt att dricka helt och hållet, har i det närmsta haft noll problem med podden. Bra så, kan jag tycka.

Jag och Fredrik pratade länge om alkohol och nykterhet igår. Och kanske framför allt om huruvida det är möjligt att tycka som jag gör och säga som jag gör, men ändå ha vänner som de allra flesta inte har nolltolerans mot alkohol i närheten av barn. Har inte varit så säker på detta.

Men så kom jag på att det är ju klart jag kan! Eftersom faktum är att vad jag gör i min podd och ja, överlag, är att filosofera kring alkoholproblematiken.

Ni vet för några år sen, när folk ba ”hur sjukt, att homosexuella ska få,,, skaffa barn?!?!?! Det är ju en befängd tanke”. Well, hur befängt är det nu? Inte alls. Det är en självklarhet att även homosexuella ska ges möjlighet att bli föräldrar, på samma vis som jag hoppas det om si eller så många år är en självklarhet att man inte dricker i närheten av barn. Precis som att det varit tillåtet att röka i offentliga lokaler vilket idag känns så galet, osv osv. Ni fattar.

Man måste ju börja någonstans? Och för mig är det att ha ett tydligt ställningstagande. Det betyder inte att jag måste lämna middagen jag, Fredrik och Bonnie är på hos vänner, bara för att de andra tar ett glas vin till maten. Det betyder inte att jag dömer mina vänner som dricker. Det betyder inte att jag menar att de skadar sina barn.

Men jag öppnar upp för risken. Vill få föräldrar att tänka lite extra på hur säkra de verkligen är, på att ingen mår dåligt pga att hen dricker, om så bara ett glas.

Och jag ifrågasätter varför det är så himla viktigt att få fortsätta dricka. För det känns som att alla bara dricker och dricker och rättfärdigar och håller fast och slår ifrån sig alla tankar på att det kanske inte är helt rätt att fortsätta såhär som vi gjort i massa år?

Och jag hävdar att man bör göra vad man kan för att göra något åt rådande alkoholnorm, för den måste ni väl ändå hålla med om är riktigt skev?

Men det vågar ingen. Knappt någon är beredd att gå så långt att avstå för ja, ett större syfte. För det är tradition, man har inga problem osv. De homosexuellas barn kommer bli mobbade sa man, men så fattade man att så funkar det ju inte, och om det gör det, så får vi väl offra en generation för att sätta ny norm, ungefär. Och det är samma sak här. Kan vi inte offra oss och avstå den där svingoda till-matchen-ölen, för att i framtiden kanske ha lyckats utplåna alkoholism?!

Det går inte att utplåna alkoholism säger vissa, men jag är är i alla fall beredd att göra vad jag kan och hur andra gör får vara upp till dem, även om jag kommer att fortsätta förmedla att jag önskar de gjorde annorlunda och att jag tycker att man i alla fall bör tänka till lite innan man dricker när det är barn närvarande. I nuläget kör folk bara på för att det är det normala och det tycker jag är fel.

Dessutom står i FNs barnkonvention att ”barn ska skyddas från droger”. Bland annat. Och alltså, ofta man skulle typ ”tumma” lite på någon av de andra lagarna på samma papper. Bara slå sitt barn lite? Dra lite i luggen liksom, tar hen ju ingen skada av?

Nu struntar jag dock i detta och förbereder mig för adventsmys i Bandängens parklek idag. Bonnie ska få ponnyrida!