Kaah live på Way Out West (2013)
Betyg: 4 av 5
Live: Kaah
Scen: Lisebergs Hamnområde, Way Out West 2013
Jag älskar när man kan känna publikens förväntan i luften innan en konsert ska börja. Då vet man att spelningen kommer bli något alldeles extra, och det blev det verkligen ikväll. Det var som att publiken gödde Kaah med sin entusiasm och han reagerade med en urladdning där på scenen. Den här spelningen var Kaahs andra sedan hans nästan ett decennium långa scenfrånvaro. Ikväll blev det tydligt att han har saknat oss lika mycket som vi har saknat honom. Det här var inget annat än en återförening med en gammal kärlek.
Kaah sjunger inte bara den här kvällen, han upplever låtarna som han framför. Han genomlever själva musiken och ser ut att mentalt delta i vad varje instrument gör medan han sjunger. Han låter en förstå att han känner mycket kärlek för sin musikgenre, och den lidelse han har för funksoulen han framför skapar ett djup i vår upplevelse. Här bör Kaahs band också nämnas, ett gäng mycket bra musiker som förhöjer liveupplevelsen och bidrar med det lilla extra till Kaahs produktioner. Anders Hedlund på trummor har kanske Sveriges skönaste häng på taktslagen, Tobias Gabrielsson på bas ger Kaahs funk precis den prima solida mark den förtjänar, Petter Bergander på keyboard är oerhört lyhörd, och gitarristen Andy Pfeilers solon blåser nästan i håret på en. På kör fanns en annan svensk soulartist Mogge Sseruwagi som broderligt stöttade hela tiden med ett leende på läpparna. Kaah själv varvade mellan att inlevelsefullt sjunga blundandes, och dansa så yvigt att svettet rann ner för hans rakade huvud. Precis så ska funk behandlas. Med passion, med ett nästan maniskt begär och åtrå, saker som Kaah och hans band uttryckte på scenen ikväll.
Det finns ingen som Kaah i Sverige just nu. Vi har ingen annan kommersiellt gångbar artist som gör funksoul på svenska och tilltalar en ung urban publik. Den här kvällen återuppväcktes den fuktiga soulfunken i mångas medvetande och genren fick ett ansikte igen. En mindre viktig aspekt, men som också är kul att nämna, är att jag just nu inte heller vet någon annan artist som osar sex så mycket som Kaah gör. Kaah tar tillbaka sex i (svensk) soul. Tyvärr var scenen som tilldelats Kaah för liten för att göra honom rättvisa. Det hade behövts en lite större scen för ensemblen att ta ut svängarna på. Live-funk kräver rörelseutrymme för musiker och sångare. Ikväll kändes det som att Kaah som liveakt inte riktigt kunde komma upp i sin fulla potential, begränsad av scenutrymmet. En annan mindre bra sak var spelningstiden som var lite för kort för att möta publikens efterfrågan. När konserten var slut skrek publiken efter extranummer rätt länge utan att få det. Där lämnades publiken snopet otillfredsställd. Mera Kaah tack.
(Publicerad i Metro 9 augusti, 2013)
Liknande inlägg
