Min lägenhet

Ursäkta. Jag har en känsla av att den här boendefrågan kommer ältas ett antal gånger i den här bloggen den närmaste tiden. Jag älskar min lägenhet. Den ligger i det område jag gillar bäst i Västerås. Den är bra planerad, om man nu bortser från det minimala badrummet, och förvaringen ska vi inte ens prata om. Fantastiska garderober, en klädkammare och massor med köksskåp. Så mycket förvaring att jag faktiskt ägnade en vecka åt att leta efter två doftljus som jag lagt på ett bra ställe. Allt vore fine and dandy om jag bara hade en balkong. Eller om det fanns någon form av innergård. Det som finns är bara några plaststolar och en igenväxt sandlåda precis bredvid soptunnorna. Inte så hög mysfaktor. Det ligger en trea ute som skulle vara toppen, men den ligger på tredje våningen utan hiss. Inte alls praktiskt med barn. Inte utan heller med tanke på att min rygg inte alltid gillar att bära saker. Dessutom skulle jag få en mycket högre månadskostnad. Och det är här skon klämmer. Jag vill bo kvar i området. Det finns jättefina lägenheter att köpa. Men. Det innebär att min månadskostnad ökar med ett antal tusenlappar. Inte så att jag inte skulle ha råd, det skulle jag. Men hur mycket av min inkomst vill jag lägga på boende?