Mingelmat - en krönika
Då var det fredag igen! Härligt med helg! Här strålar solen från en klarblå himmel, och krokusarna lyser som små solar i rabatterna. Jag hoppas på en minst lika bra helg som förra helgen! Ikväll ska vi äta smörig salsicciapasta, jag har sett fram emot den i flera dagar. Den innehåller obscena mängder smör, grädde, champinjoner, rosmarin, vitt vin och salsiccia. Ni hittar receptet här.
Jag har precis skickat in nästa veckas tidningsreportage, och då kom jag som vanligt på att jag har flera reportage som jag inte lagt upp på bloggen. Så här kommer ett av dem, med en krönika på temat mingelmat. Recepten finns under kategorierna fest och förrätt.
Att mingla är en konstform, och när man tänker efter så minglar man ju faktiskt hela livet. Varje ålder har sin egen mingelfas. Det börjar redan på förskolan, där den inledande frågan som ställs i sandlådan "hur många tänder har du tappat?" kan vara starten på en livslång vänskap. Därefter fortsätter det med skolan och studentfester, där allt från excentriska lärare till tentaångest och groggvirke avhandlas på hemmafester i studentkorridorer med stökiga kök och dålig belysning. Om man har tur och tiden som student sedan leder till ett kvalificerat jobb, tar arbetslivet vid och man finner sig själv i en exklusiv konferenslokal med betydligt bättre belysning, förandes en diskussion om finanskrisens påverkan av byggbranschen tillsammans med branschkollegor som är mer än dubbelt så gamla som en själv. När man får barn minglar man med andra föräldrar på öppna förskolan, och då är barnens mat- och sovvanor det hetaste samtalsämnet.
Precis som mingeltillställningarnas samtalsämnen växlar beroende på var i livet man befinner sig, gör även tilltuggen det; på förskolan äts det äpple och banan på fruktstund, och på studentfester äts det salta pinnar och chips. Arbetsrelaterade branschmingel kan bjuda på allt från torra prefab-kakor till amuse bouche serverad på sked, medan det på öppna förskolan verkar vara medhavd matlåda med hemlagad, ekologisk mat som gäller. Slutsatsen man kan dra av detta måste ändå vara att den bästa och nyttigaste maten inmundigas på förskolan. Vad gäller samtalsämnen vore det roligt om de kunde blandas upp lite mer. Om jag försöker diskutera byggbranschens framtid på öppna förskolan är det nog ingen som vill umgås med mig och min bebis. Men kanske att jag skulle prova att diskutera groggvirke nästa gång jag är på ett arbetsrelaterat mingel? Om inte annat kan jag alltid fråga hur många tänder min samtalspartner har tappat. Jag har hört att det ska vara en riktig isbrytare.
Jag har precis skickat in nästa veckas tidningsreportage, och då kom jag som vanligt på att jag har flera reportage som jag inte lagt upp på bloggen. Så här kommer ett av dem, med en krönika på temat mingelmat. Recepten finns under kategorierna fest och förrätt.
Att mingla är en konstform, och när man tänker efter så minglar man ju faktiskt hela livet. Varje ålder har sin egen mingelfas. Det börjar redan på förskolan, där den inledande frågan som ställs i sandlådan "hur många tänder har du tappat?" kan vara starten på en livslång vänskap. Därefter fortsätter det med skolan och studentfester, där allt från excentriska lärare till tentaångest och groggvirke avhandlas på hemmafester i studentkorridorer med stökiga kök och dålig belysning. Om man har tur och tiden som student sedan leder till ett kvalificerat jobb, tar arbetslivet vid och man finner sig själv i en exklusiv konferenslokal med betydligt bättre belysning, förandes en diskussion om finanskrisens påverkan av byggbranschen tillsammans med branschkollegor som är mer än dubbelt så gamla som en själv. När man får barn minglar man med andra föräldrar på öppna förskolan, och då är barnens mat- och sovvanor det hetaste samtalsämnet.
Precis som mingeltillställningarnas samtalsämnen växlar beroende på var i livet man befinner sig, gör även tilltuggen det; på förskolan äts det äpple och banan på fruktstund, och på studentfester äts det salta pinnar och chips. Arbetsrelaterade branschmingel kan bjuda på allt från torra prefab-kakor till amuse bouche serverad på sked, medan det på öppna förskolan verkar vara medhavd matlåda med hemlagad, ekologisk mat som gäller. Slutsatsen man kan dra av detta måste ändå vara att den bästa och nyttigaste maten inmundigas på förskolan. Vad gäller samtalsämnen vore det roligt om de kunde blandas upp lite mer. Om jag försöker diskutera byggbranschens framtid på öppna förskolan är det nog ingen som vill umgås med mig och min bebis. Men kanske att jag skulle prova att diskutera groggvirke nästa gång jag är på ett arbetsrelaterat mingel? Om inte annat kan jag alltid fråga hur många tänder min samtalspartner har tappat. Jag har hört att det ska vara en riktig isbrytare.
More posts from
