Vad säger Bibeln om att gifta sig mellan raser och med ”främlingar”?
Bibeln säger att hela mänskligheten härrör sig från förbindelsen mellan Adam och Eva, och därför har vi alla ett och samma blod. Bibeln informerar om att vi alla kommer från EN ENDA MÄNNISKA (Adam), och att en viss kvinna är ”moder” till allt levande (Eva).
1 Mos. 3:20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till allt levande.
1 Tim. 2:12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet,13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse.
Apg. 17:26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.
Acts 17:26 And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27 That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us: (KJV)
Dessutom så finns i vår gemensamma historia den genetiska ”flaskhalsen” som färden i Arken innebar, där åtta människor överlevde och förde sina gener vidare till efterkommande. Vi är därför alla släkt med Noa, och med en av hans söner Sem, Ham eller Jafet.
Jesus generaliserade vad gäller fariséer och skriftlärda
Det behöver inte alltid vara fel att generalisera, men däremot att ”övergeneralisera” och att hävda att det inte finns några som helst undantag till regeln eller mönstret som man menar sig se - om sanningen är den motsatta.
Fariséer är ingen ”ras” men hur som helst så gjorde Jesus en principiell generalisering vad gäller alla fariséer, och han hade inte vackra saker att säga om dem. I Matt. 15 och 23 så kan vi exempelvis se hur Jesus går hårt åt dem när han kallar dem hycklare och vitkalkade gravar pga deras läror och beteenden. För att försöka ”försvara” Jesus för hans generalisering kanske man skulle kunna hävda att kritiken endast gällde de fariséer som besökte just den här middagsbjudningen, men det är osäkert om Jesus verkligen kände var och en av dessa fariséer såpass väl för att kunna göra en sådan bedömning, och då kvarstår det faktum att Jesus faktiskt bedömde alla fariséer som grupp.
Men trots att Jesus kritiserade fariséerna som en grupp så hävdade han inte att det inte fanns ett enda undantag från den princip han berättade om, och inte heller att frälsningsdörren var helt stängd för alla fariséer. Det fanns trots allt fariséer och skriftlärda som lyssnade på Jesus och ville veta mer om hans lära. Nikodemus är ju ett exempel, och även Josef från Arimatea. I Apg 23:9 fanns flera fariséer som försvarade Jesus. Men det var ändå inte fel av Jesus att bedöma fariséerna som grupp eftersom det uppenbarligen fanns fog för det. Det fanns ett visst mönster hos fariséerna som var så vanligt att det fanns fog för att – hör och häpna – dra alla fariséer över en kam. Detta var rent generella egenskaper hos fariséer, och Jesus hävdade som sagt inte att det inte fanns några som helst undantag från fariséernas vanliga mönster.
Paulus generalisering av kretensare
Paulus varningens ord till Titus är speciellt intressanta, för i Titusbrevet verkar Paulus göra en generalisering gällande alla kretensare (som levde under Paulus samtid). Paulus syftar på att ”en av deras egna profeter” uttryckt i en poetisk skrift att ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata”, och Paulus verkar hålla med om att den beskrivningen även om det inte var han själv som myntade begreppet. Inte heller säger Paulus att det inte finns några som helst undantag under solen. Den profet som här åsyftas som källa till ordalydelsen är förmodligen Epimenides, som föddes på Knossos på Kreta, och citatet kommer från en vers skriven i hexameter från en av hans skrifter om orakel. Det sägs att Epimenides levde ända till han blev 150 år, vilket ju var en ålder i paritet med Moses ålder. På den här tiden kallades man ibland både poet och profet eftersom profeter ofta yttrade ord om framtida händelser i poetisk form, som de ibland också satte på pränt i enlighet med sina andlig upplevelser. Både Plato och Cicero ger erkännande till Epimenides. Även Calliamachus använde sig utav de första orden i citatet (att kretensarna är lögnare) i en hymn till Zeus, så stroften var välkänd.
Titus 1:10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.12 En av deras egna, en profet, har sagt: ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata.” 13 Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron 14 och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen. 15 För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade. 16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.
Kretensarna hade verkligen rykte om sig av andra greker att vara lögnare, och det hade förmodligen inte bara att göra med deras påstående att de hade Jupiters (Zeus) grav på sin ö. Att ”tala som en kretensare” blev synonymt med att ljuga, och att ”leva som en korintier” blev synonymt med att leva i lyx och omoral. Läs mer här på engelska. Det här med ”vilddjur” var ett uttryck som visade på attackerande egenskaper, till skillnad från andra djur med helt andra egenskaper – såsom får eller åsnor.
Det här är inte första gången som Paulus nämner profan litteratur eftersom han även citerar Menander, och Aratus utöver Epimenides, även om han inte nämner dem vid namn. (Se även Apg 17:28 och 1 Kor. 15:33). Detta betyder förstås inte att Paulus skriver under på allting som dessa författare skrivit, sagt och gjort.
Esau (ibland kallas det folk som härrör sig från Esau för Edom) insåg att hans far inte tyckte om kananeiskor, men trots den vetskapen så tog han sig ändå kananeiska hustrur, utöver de hustrur han redan hade.
Jakob lydde sina föräldrar var gäller förbudet att inte gifta sig med kananeiskor, men Esau gifte sig med flera kananeiskor, och utfallet var inte lyckat. Hans första hustrur var besläktade med Kanaan eftersom hetiter är kananéer, och båda fäderna Beeri och Elon var hetiter. Även hivéer är besläktade med Kanaan.
Namnet Kanaan var ju ursprungligen namnet på en son till Noas son Ham, och som fick ta emot en allvarlig förbannelse och dystra framtidsutsikter gällande sig själv och sin avkomma.
1 Mos. 26:34 När Esau var fyrtio år tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till Elon. 35 Men de blev en hjärtesorg för Isak och Rebecka.
1 Mos. 28:1 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: ”Du skall inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru.—6 Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att hämta en hustru därifrån. Han hade ju välsignat honom och befallt honom att inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. 7 Och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram. 8 Då förstod Esau att hans fader Isak inte tyckte om kananeiskorna. 9 Därför begav han sig till Ismael och tog Mahalat till hustru utöver de hustrur han redan hade. Hon var dotter till Ismael, Abrahams son, och syster till Nebajot.
1 Mos. 36:2 Esau hade tagit sig hustrur bland Kanaans döttrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiveen Sibon, 3 samt Basemat, dotter till Ismael och syster till Nebajot.
Gud varnade israelerna från att gifta sig eller beblanda sig med kananeiskor och liknande folkslag
Jesus visade barmhärtighet gentemot kananeiska kvinnor, som exempelvis Matt. 15:21:28 ger tecken på, men kravet för att få förlåtelse var fortfarande tro och omvändelse.
I Gamla Testamentet kan vi se många varningar från Gud till israelerna om att inte beblanda sig med kananeiskor och absolut inte ta dem till hustrur. Salomo är ett bittert exempel på hur det kan gå när man ändå bryter mot Guds bud i det här avseendet. Det slutade illa för Salomo, vilket Gud visste att det skulle göra. Ljus kan förvandlas till mörker när man med flit placerar sig mitt bland frestande syndare, och är man en gift man vill man ofta försöka vara sin fru till lags. Den kombinationen kan ha blivit Salomos fall.
Att varna för att gifta sig med kananeiskor betyder förstås inte att Gud inte älskar alla sorters folk, eller att det inte finns chans till frälsning även för kananéer, etiter, girgaseer, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter men uppenbarligen så fanns det skäl att varna för att inte låta sig påverkas av vissa folkgrupper. Det är således inte rasistiskt på något sätt eftersom det finns fog för sådana varningar. (Däremot är det rasistiskt om det INTE finns fog för varningar.) Gud går inte in på om avarterna beror på gener, kultur, traditioner eller samtliga av dessa element, men poängen är dock densamma – att israelerna gjorde bäst i att undvika att beblanda sig med kananéer för att inte förlora sin renhet och gå under. Vi får inte tro att vi kan jämföra kananéer och besläktade folkslag som vilka oskyldiga Svenssons som helst, eftersom det handlar om en folkgrupp som hade många sataniska traditioner, inklusive att offra sina barn till guden Baal. Kanske vi lättare kan förstå sammanhanget om vi ser kananéer som värre än både Hitler och Stalin kombinerat. Kananéerna blev utrotade på Guds initiativ, och endast Gud har förstås rättighet att stoppa ett folk från att spridas eftersom han är den enda som kan se helheten och vad som är bäst för människorna på kort och lång sikt. Det var också av den anledningen som han lät en världsvid flod drabba jorden – då alla människornas tankar var helt igenom onda, förutom vad gäller den rättfärdige Noa.
5 Mos. 7:1 När Herren, din Gud, låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, hetiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du, 2 och när Herren, din Gud, ger dem till dig och du slår dem, då skall du ge dem till spillo. Du skall inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd.3 Du skall inte ingå släktskap med dem. Dina döttrar skall du inte ge åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner. 4 Ty de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och Herrens vrede skall då upptändas mot er och han skall snabbt förgöra dig.
Israel blev hemsökt för att de bedrev otukt med kvinnliga moabiter, och de hade t o m börjat tillbe deras gudar. Gud var inte rasistisk när han bad israeliterna genom Mose att angripa ”midjaniterna” som grupp.
4 Mos. 25:1 Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar. 2 Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. — —7 När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, 8 följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.—.16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 ”Angrip midjaniterna och slå dem! 18 Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”
Kanske nedan verser ger mer ljus varför Gud var så bestämd vad gäller beblandning med kananéer och andra besläktade folkslag:
5 Mos. 29:18 Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren, vår Gud, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört,
3 Mos. 19:19 Mina stadgar skall ni hålla: Du skall inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra. I din åker skall du inte så två slags säd. Ett klädesplagg av två olika slags garn skall du inte ta på dig.
Dom. 14:1 Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. 2 När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: ”Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru .” 3 Hans far och mor sade till honom: ”Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: ”Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon.”
Gud menade att Selofhads döttrar endast skulle gifta sig inom sin egen stam (Manasse), eftersom ingen arvedel bland israelerna får gå över från en stam till en annan. På så sätt skulle Israel kunna behålla alla sina arvedelar, och det hade inte blivit någon konflikt mellan olika stammar:
4 Mos. 36:6 Detta är vad Herren befaller angående Selofhads döttrar: De må gifta sig med vem de vill, men de skall gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam. 7 Ty ingen arvedel bland Israels barn får gå över från en stam till en annan, utan Israels barn skall behålla var och en sin fädernestams arvedel. 8 Varje kvinna som äger en arvedel bland någon av Israels barns stammar skall gifta sig med någon från en släkt som tillhör hennes egen fädernestam, så att Israels barn får behålla var och en sina fäders arvedel. 9 Ty ingen arvedel får gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar skall behålla var och en sin arvedel.”10 Selofhads döttrar gjorde så som Herren hade befallt Mose. 11 Selofhads döttrar Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina farbröders söner. 12 De blev gifta inom Manasses, Josefs sons, släkter, och deras arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam.
Främlingar fick bo i Israels land, men inga löften gavs om att israelerna skulle stå för omkostnaderna för dem och deras barn och barnbarn
Bibelns nationsgränser hade fördelen att synden kunde bromsas upp en hel del och stanna inom gränserna. Israel var förstås ålagda att följa Guds lagar, och om några främlingar valde att ansluta sig till dem och bo i samma land så måste de följa de lagar som gällde i landet. Det var inte tal om något kompromissande, utan om att andra folk måste ta efter de lagar som Israel lydde under, om de nu ville vara en av dem och kunna kallas för ”syster” eller ”broder”. Om någon ville fira Herrens påskhögtid så var kravet omskärelse bland männen, och de skulle då betraktas som lika mycket ”infödda” i landet som israelerna själva. Att ta beslutet att omskära sig tyder ofta på att man gjort ett avgörande beslut och har ett omvänt hjärta.
2 Mos 12:48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”
En ”utlänning” var en person som inte anslutit sig till Israel och dess lagar, genom att exempelvis som man låtit omskära sig.
5 Mos. 14:21 Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.
Israelerna fick ta ränta endast av utlänningarna, men inte av de som anslutit sig till Israel och dess lagar och som därför kallades broder och syster.
5 Mos. 25:20 Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av din broder, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.
Ännu fler exempel på varningar vad gäller att beblanda sig med kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna
Gud är inte rasistisk när han generaliserar om en hel folkgrupp och exempelvis uttrycker att Samarien bär på en ondska, eller när han säger om Efraim och Samarien ”Ty de handlar svekfullt, tjuvar gör inbrott och rövarskaror plundrar på vägarna—Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna.— ALLA är de äktenskapsbrytare.—ALLA är de heta som en ugn och de förtär sina domare—Efraim blandar sig med andra folk—Främlingar har förtärt hans kraft”. Återigen hävdar han inte att det inte finns något undantag, men uppenbarligen så kan man urskönja ett klart mönster av ondska, tjuveri, äktenskapsbrytelse och lögner hos just dessa folkgrupper.
Hosea 7:1 När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de handlar svekfullt, tjuvar gör inbrott och rövarskaror plundrar på vägarna.2 I sina hjärtan tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. De är nu omgivna av sina egna gärningar, som är inför mitt ansikte.3 Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna.4 Alla är de äktenskapsbrytare. De liknar en ugn, som bagaren värmt upp. När han har knådat degen upphör han att elda, till dess att degen har jäst.—7 Alla är de heta som en ugn och de förtär sina domare. Alla deras kungar har fallit, ingen bland dem åkallar mig.8 Efraim blandar sig med andra folk. Han är som en kaka som inte har vänts.9 Främlingar har förtärt hans kraft, men han förstår det inte. Trots att han har fått grått hår, märker han det inte.
Gud sade t o m om dessa folkslag ”Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka”. Detta var en uppmaning till Israel om hur de skulle betrakta människorna i det utlovade landet (vilka blivit varnade vid upprepade tillfällen, och som alla hade chansen att kapitulera och ansluta sig till Israel och den sanna Guden) och deras grannar där främmande och särdeles onda människor höll till. Det betyder inte att israelerna inte skulle visa barmhärtighet för de främlingar som senare i framtiden skulle komma att resa genom landet. Inte heller är det en uppmaning till oss idag att inte visa barmhärtighet för människor i nöd. Dock finns det en biblisk sanning i att det kan finnas folkslag eller människogrupper som generellt sett utövar avguderi och ondska. Se även 1 Kung. 11:1-43 och 2 Mos. 34:16,
Esra 9:1 Då detta var fullgjort kom några av furstarna fram till mig och sade: ”Varken folket i Israel eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskoilda från de främmande folken och från de avskyvärda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. 2 Ty de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna har varit de första att begå sådan otrohet.” 3 När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg--10 Vad skall vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud, 11 som du gav genom dina tjänare profeterna, när du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, är ett orent land genom de främmande folkens orenhet och genom de avskyvärda handlingar som de har uppfyllt det med, från den ena änden till den andra. 12 Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka. Då skall ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det till besittning åt era barn för alltid. 13 Efter allt det som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi har dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna-14 Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och genom giftermål förena oss med folk som bedriver sådana avskyvärda ting? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgjorde oss, så att ingenting mer fanns kvar och ingen räddning fanns?
Esra 10:Medan Esra låg där gråtande framför Guds hus och bad och bekände, samlades män, kvinnor och barn omkring honom, en mycket stor skara av Israels folk. Också folket grät bittert. 2 Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, sade till Esra: ”Vi har varit otrogna mot vår Gud genom att ta till oss främmande kvinnor från de andra folken här i landet. Men ännu finns det hopp för Israel i den sak det gäller. 3 Låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud att skilja oss från alla sådana kvinnor och deras barn. Detta råd kommer från Herren och från de män, som fruktar vår Guds bud. Låt oss följa lagen.
Neh. 10:28 Det övriga folket, prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, tempeltjänarna och alla de som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds lag, deras hustrur, söner och döttrar, alla de som hade kommit till kunskap och förstånd,29 dessa slöt sig till de mest ansedda bland sina bröder och svor dyrt och heligt att leva efter Guds lag, den som gavs genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres, bud, lagar och stadgar. 30 Vi svor att vi inte skulle ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.
2 Mos. 23:3 Ty min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag skall utrota dem.24 Du skall inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du skall slå ner dem grundligt och krossa deras stoder
Nehemja går hårt åt de judiska männen som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. Sådana unioner resulterade bland annat i att hälften av barnen inte talade judiska (hebreiska) utan språken som deras mammor talade. Därför förbannades Nehemja dem, och slog och drog dem i håret. Budet från Gud var ju att inte beblanda sig med främmande kvinnor.
Neh. 13:3 När de hade hört lagen, avskilde de alla främlingar från Israel.—23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24 Hälften av deras barn talade asdoditiska eller något av de andra folkens språk, och de kunde inte tala judiska. 25 Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem svära vid Gud och sade: ”Ni skall inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26 Var det inte just så som Salomo, Israels kung, syndade? Det fanns bland de många hednafolken ingen kung lik honom, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. 27 Och nu hör vi om er att ni har gjort så mycket ont och varit otrogna mot vår Gud, genom att ni gift er med främmande kvinnor!”
I 1 Sam 15 så kan vi läsa hur Gud vill straffa Amalek för det han gjorde mot Israel och då menar han både mannen vid det namnet och hela hans släkt. Genom Samuel så fick Saul budet att utplåna hela hans släkt och allt de hade, både män, kvinnor, spädbarn, djur och ALLT. Men är inte spädbarn oskyldiga? Jo, precis lika mycket som barn i magen är oskyldiga när de aborteras bort, och precis lika mycket som Jesus när han dog för oss. Alla ska vi dö fysiskt, men huruvida vi kommer till himmel eller helvete beror på hur vi valt att leva våra liv. Det är SJÄLEN vi vill bevara mest av allt. Saul bad keniterna att skilja sig från amalekiterna så att de inte skulle drabbas av samma öde som amalekiterna. Agag var amalekiternas kung, och det sägs om honom att hans gravkista var enormt lång, och det kan förklaras av att Agag själv var gigantisk liksom alla amalekiter sägs ha varit. När vi läser om sådant resligt folkslag (jättar, som även Goliat var) så handlar det alltid om ett osedvanligt grymt folk med satanisk inspiration. Saul bröt mot Guds bud och skonade Agag, samt det bästa av djuren, och det gjorde Samuel förgrymmad. Saul menade att han tänkte offra av dessa djur till Gud, men lydnad är bättre än offer. Om alla skulle lyda Gud skulle man inte behöva göra några offer till Gud, förutom tackoffer. Gud hade goda skäl att förgöra amalekiterna, eftersom de skulle fortsätta att spridas om en enda skonades och dessutom så ville han helt enkelt radera minnet av detta folkslag som inte förtjänade att överleva. GUD får göra sådana beslut, men inte människor. Gud gör beslut som är bäst för flest antal människor.
1 Sam.15:32 Samuel sade: ”För hit till mig Agag, Amaleks kung.” Då gick Agag med glad min fram till honom och sade: ”Dödens bitterhet är säkert snart över”. 33 Men Samuel sade: ”Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så skall din mor bli barnlös bland kvinnor.” Därpå högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal.
Gud kan ”hata” människor som gör ont och som inte är i närheten av att lämna Satans läror
Även om Gud inte glädjer sig åt den ogudaktiges död, eftersom han önskar att alla människor ska omvända sig och få liv, så är det likväl så att Gud hatar (tycker mycket illa om) de människor som gör ont och som älskar våld. Man säger ibland att ”Gud hatar synden men älskar syndaren” men det är en sanning med modifikation. Det är inte synden som lever ett eget liv och som kan tänka och resonera, utan det är människan själv som väljer om och på vilket sätt hon syndar. Självfallet är det inte så att Gud slutar att älska en människa och vänder henne ryggen så fort hon syndar eftersom han ju även ser till ett ödmjukt och omvänt hjärta, men om det handlar om människor som är långt ifrån ödmjuka och rättfärdiga, samt inte är i närheten av att vilja omvända sig, så kan man uttrycka det med att Gud faktiskt hatar dem:
Ps. 11:5 Herren prövar den rättfärdige, men den ogudaktige och den som älskar våld, DEM HATAR HANS SJÄL.
2 Krön. 19: 1 Josafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem. 2 Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Josafat och sade till honom: ”Skall man hjälpa den ogudaktige? Skall du älska dem som hatar Herren? På grund av detta vilar Herrensvrede över dig. 3 Dock har något gott blivit funnet hos dig, för du har utrotat aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud.”
Den barmhärtige samariten och fler verser i det Nya Testamentet
Vi har förstås liknelsen om Den barmhärtige samariten i det Nya Testamentet, och jag är övertygad om att Jesus valde just en samarit i berättelsen för att visa oss att vi inte endast förväntas göra gott mot våra egna, som i våra egna landsmän, eller de folkslag som vi betraktar som ”goda”, utan att vi ska alltid vara beredda att utöva barmhärtighet mot alla utan att först behöva fråga om en persons härkomst. Som jag skrev i en tidigare artikel om Den barmhärtige samariten så kan inte liknelsen användas som ett stöd till en naiv ”ge-allt-till-alla-filosofi”. Berättelsen beskriver hur en man av fri vilja hjälper EN annan man, och de flesta av oss kan hjälpa enstaka personer som drabbats av nöd – oavsett hudfärg och ras. Liknelsen kan alltså inte använda som stöd för ett system där en hel nation tvingas avstå stora delar av sin arbetsinkomst för att hjälpa en oerhört stor mängd människor, vilket resulterar i att den givmilda och ansvarslösa nationen inte ens kan ta hans om sina egna invånare. Sen är det en sak att hjälpa personer där de bor, och en helt annan sak att bjuda in hur många som helst till sitt eget land och utlova livslång försörjning till dem, deras barn, barnbarn och alla kommande generationer oavsett om de tillför något själva eller inte. Det finns inga Bibelverser som stöder ett sådant självbedrägeri, utan vi måste leva i verkligheten och inte över våra tillgångar. Det är dessutom fel att lova mer än man kan hålla.
Om att inte vara andra till lags, och att se till att vi prioriterar att hjälpa våra närmaste (framför allt de vi har ansvar för att mätta)
2 Thess. 3:10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta.
1 Tim. 5:8 Men om någon inte tar hand om SINA NÄRMASTE, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.
Jak. 2 15 Om en BRODER ELLER SYSTER inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.
Vi ombeds inte i Bibeln att tvinga människor i ett land att vara med på att omfördela jordens rikedomar vare sig de vill eller inte. Eller kan vi svenskar fortsätta att låna och spendera för att sedan i framtiden, när vi har kört landet i botten, begära att de rikare norrmännen ska dela med sig av sina tillgångar till oss?
2 Kor. 9:7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.
Givande verkar handla om frivillighet, och vi kommer var och en att få lön för det vi valt att ge. Om vi har många munnar att mätta i vårt hushåll och trots detta ger bort nästan allt vi äger i tro att ”Gud fixar det problem som jag själv orsakat”, så låter det som att vi faktiskt frestar vår Gud. Han har inte bett oss att kasta oss utför stupet samtidigt som vi ber honom att rädda oss.
Mark. 12:41 Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. 43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44 Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på.”
Vi ombeds att hjälpa i enlighet med våra tillgångar. Vi ombeds inte att lova mer än vi kan hålla och att leva över våra tillgångar. Paulus är klar över att vi inte ska behöva arbeta så att andra ska slippa, men ett sunt samarbete är när vi hjälper en grupp människor i nöd (exempelvis en församling) med vetskap om att de skulle gjort likadant för oss om vi en dag hamnar i nöd. Ett osunt samarbete verkar alltså vara när endast en grupp människor till vardags måste slita och släpa åt en annan grupp som inte bidrar alls. Självfallet säger inte Paulus att vi endast hjälper om vi kan tänkas att få liknande hjälp tillbaka i framtiden, för punktinsatser kan göras även till människor som inte kan tillföra något alls – såsom i fallet med Den barmhärtige samariten. Men liknelsen handlar just om en enstaka punktinsats, och inte ett löfte om att stå för hans och hans släkts uppehälle under resten av deras liv. Det handlar verkligen inte om att få det ”lika” som Paulus talar om nedan. Vidare ombeds vi att ge av VÅRT ÖVERFLÖD, som vi kan avvara utan att vi själva lider brist. I Sverige 2014 så känns det som svenskarna tvingas att ge flera miljarder av våra pengar (t o m till terrorgrupper som leder palestinierna) som absolut inte bottnar i något överflöd eftersom vi har enorma brister vad gäller sjukvård, skola, försvar, äldreomsorg, handikappomsorg, arbetslöshet, etc. Att dessutom erbjuda reducerad kostnader för tandvård och läkarvård till invandrare, medan vi inte ger samma erbjudande till äldre som har stora behov, är att vara orättvis och inte ge människor samma villkor för sina insatser.
2 Kor. 8:11 Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det EFTER DE TILLGÅNGAR NI HAR.12 Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. 14 Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist.
Om vi är döpta till Kristus och pånyttfödda så är vi delar av samma kropp och ett i Kristus:
Gal. 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
Vi varnas för att inte gå som omaka par med de som inte tror på den sanna Guden. Vi måste därför vara aktsamma med vem vi egentligen samarbetar med eftersom det finns en risk att vi drar åt olika håll och inte har samma mål. Ibland kan ekumenik och samarbete mellan vitt skilda trosgrupper låta som en ödmjuk och välkomnande väg att gå, men det finns risker för kompromissande och urvattnande av evangeliet.
2 Kor. 6:14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?
Människor delas in i god säd och ond säd (ogräs), men det är inte så att Gud är den som bestämmer vem som ska bli ond respektive ond (som den reformerta kyrkan lär ut) eftersom vi har ett eget val. Att människosonen kan så en god säd kan betyda att vi kan bli rena och rättfärdiga i hans blod även om vi inte förtjänar det, vilket resulterar i att vi blir ”rikets barn”. Djävulen är den som sådde ogräset som är ”den ondes barn”, och likheter finns med det som hände i början av vår tidsålder – när de de änglar som följde Lucifer i hans rebelliskhet fick barn med människor och orsakade ett ont släkte på jorden, strax före floden.
Matt. 13:-24 En annan liknelse framställde han för dem: ”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 26 När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. 27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? 28 Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. 30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge.”–36 Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” 37 Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.
Ändå kan vi inte skylla på våra gener eller säd om vi väljer att synda. En alkoholist kan inte luta sig tillbaka i sin fåtölj med sin flaska och berätta för besvikna familjemedlemmar att det inte är hans eget beslut att dricka sig full eftersom det beror på gener och att han ”ärvt” en dålig alkoholvana av en eller båda föräldrar. Visserligen så har arv en hel del med vårt agerande att göra eftersom vi kanske är svaga för liknande saker som våra föräldrar och därför dras till vissa frestelser mer än andra, men det är till syvende och sist vi själva som väljer om vi ska ge in för frestelser eller inte, liksom om vi uppsöker situationer som kan orsaka frestelser. Ingen person kan skylla på sina föräldrars gener när han väljer att ta sitt allra första glas alkohol, och inte heller de nästföljande. Vi har en fri vilja men vi påverkas av arv, miljö, uppfostran, kultur och traditioner.
Vi kan läsa om olika folkslag som levde för flera tusen år sedan, och som Gud varnade för och beskrev som mer eller mindre onda. Kananéerna (ett mycket grymt folkslag utan jämförelse) utrotades till slut, medan andra lite mindre onda folk levde vidare. Kanske det finns ättlingar till sådana folk som lever än idag och som Gud på ett liknande sätt skulle beskriva med ett generellt ogillande. Alla muslimer är givetvis inte onda våldsbejakande människor, och muslimer återfinns bland araber, perser, indier och andra folkslag. Inte heller är alla araber onda människor, och en del araber är dessutom kristna. Men det kan ändå finnas grupper av människor som utövar mycket våld. Om bara en eller ett fåtal människor i ens närhet säger sig tro på Koranen – som ju innehåller uppmaning till våldsaktioner mot oliktänkande – så kanske man ändå kan känna sig trygg, men om man vistas bland en stor grupp med människor som säger sig vara korantrogna muslimer så finns det tyvärr skäl att vara försiktig. Det menar t o m f.d. muslimer, och en del av dem tycker att svenskar är lite väl godtrogna.
Läs gärna min artikel om vad Bibeln säger om hjälp till fattiga och främlingar.
