Straffbart att gömma barn, dock inte för staten enligt JK beslut

Häromdagen kablades det ut i nyheterna att det nu skulle bli straffbart att gömma barn från deras vårdnadshavare. Det är redan idag straffbart att olovligen skilja ett barn under 15 år från sin vårdnadshavare, men efter ett beslut från riksåklagaren så anses det inte ligga i allmänhetens intresse att lagföra barnrövarna. Själva undanhållandet anses inte ens utgöra ett brott.

Orsaken till detta är givetvis den starka lobbying som bedrivits av kvinnoorganisationer och kvinnojourer. Dessa organisationer har ju genom åren gång på gång även avslöjats som anstiftare och medhjälpare till just dessa brott. Barnen måste skyddas från sina pappor heter det. Vi är ju djur som bekant. Problemet är ju bara att dessa organisationer inte har minsta utredningsplikt utan alltid tar en mammas ord som absolut sanning. Något som ofta slutar i ren katastrof för både barnen och deras fäder.Det har också lett till att fem barn kidnappas varje dag i Sverige från en av deras föräldrar. Oftast utan att staten lyfter ett finger för att varken hjälpa eller straffa. Fem barn rövas bort varje dag med myndigheternas tysta tillåtelse!

Statliga myndigheter har däremot utredningsplikt. En myndighet får inte ta beslut som inkräktar på en människas rättigheter utan att grundligt ha gjort klart att det finns goda skäl. Myndigheternas utredningsplikt är tydligt reglerad i lagen. Likaså slår europakonventionen fast att en medborgare har rätt till effektivt rättsmedel. Det betyder att om en myndighet har fattat ett beslut som är felaktigt eller bryter mot lagen så skall du ha rätt att få det beslutet prövat av en högre instans.

Du har inga rättigheter, du bara tror det

Jag kommer här nedan redogöra för hur dessa mänskliga rättigheter i ett beslut från JK den 30 Oktober i år slutgiltigt fråntogs svenska folket. I beslutet med diarienummer 8222-12-40 slås det fast att artiklarna 6,12 och 13 inte längre skall anses gälla i Sverige. Skyddet för våra mänskliga rättigheter inskränks därmed och det vore därför hederligt av den svenska staten och våra media att upplysa oss om det. Enligt JK är det och kommer fortfarande nämligen att vara helt i sin ordning att staten fortsätter begå just ovan brott som nu anses behöva en straffskärpning om det begås av dig och mig. Men staten står ovanför lagen. Så blir resultatet av JK:s resonemang, Undrar hur länge sedan det var som JK läste juridik? Dom borde väl i alla fall kunna den svenska grundlagen tycker man?

Detta inlägg innehåller en del juridik och intresserar säkerligen endast ett fåtal av er som inte arbetar med dessa frågor till vardags, men en dag kanske även just du kommer att behöva förstå hur det kan vara möjligt för staten att så totalt krossa ditt liv och din relation till dina barn utan att ha ETT ENDA godtagbart skäl. Och hur dom kan komma undan med detta utan att behöva ta minsta ansvar. Den dagen kommer detta inlägg förhoppningsvis att finnas kvar. Såvida inte ännu en genusskolad åklagarsprätt i näbbstövlar hittar på något smart sätt att med domstolens hjälp få det censurerat förstås.

För er som händelsevis vill veta hur verkligheten för vanliga män och fäder och deras barn i Sverige kan te sig år 2013 rekommenderas därför definitivt fortsatt läsning. Ty just detta problem drabbar nog uteslutande just män och därmed bör man även fråga sig om inte artikel 14 i konventionen som förbjuder all form av diskriminering inte också borde träda i effekt, men även detta viftades givetvis bort av vår justitiekansler.

Staten gömde och undanhöll medvetet ett barn från dess vårdnadshavare i sju år helt utan grund

Ärendet rör en flicka som i Augusti 2006 beviljades sk sekretessmarkering av skatteverket vilket resulterade i att hennes far inte längre fick någon som helst information om henne. Varken från kommun eller skola. Inte heller tillfrågades han när flickan flyttades, folkbokfördes på annan ort, bytte dagis och sedermera skola eller fick sitt efternamn ändrat. När fadern själv ringde till dagis och skolor och efterfrågade sin dotter ljög man för honom och sa att man inte hade någon kännedom om henne. Beslutet om sekretess i folkbokföringen utnyttjades därutöver skoningslöst av den ena parten i den pågående vårdnadstvisten och togs undantagslöst av alla människor som involverades och informerades om fallet som ett solklart bevis för att modern hade rätt i sina påståenden om faderns farlighet och dom brott han påstods hade begått.

Intyg från en statlig myndighet har nämligen oftast den effekten på människor i vårt land.

Problemet var att inget av det var sant,

Då fadern kontaktade skatteverkets handläggare och chefer och frågade varför och med vilken rätt dom fattat beslut om att sekretessmarkera och därmed gömma hans dotter för honom och försvåra hans försök att få träffa och umgås med henne så fick han beskedet att han inte hade rätt att få veta skälen till beslutet. Inte heller kunde beslutet överklagas sades det. Då han stod på sig blev man otrevliga och antydde att man nog minsann förstod vad han var för sorts man och pappa för inga barn sekretessmarkerades ju utan skäl eller hur? Utöver att han nu var stämplad som farlig för kvinnor och barn blev han även nu alltså stämplad som "besvärlig" hos den ansvariga myndigheten.

Det är dom hemliga skälen som är skälen

---

I ovan beslut får pappan veta att det är just skälen till sekretessmarkeringen som gör att skatteverket inte kan lämna ut skälen till sekretessmarkeringen. Det vill säga just dom skäl han inte har rätt att få dela av men som alltså ändå fanns enligt skatteverket.

Så här höll det på. Staten stämplade genom skatteverket en av sina medborgare som farlig för sitt barn. För farlig för att man skulle våga ge honom någon information om var hans dotter fanns. Detta alltså utan att samtidigt anse sig behöva ange några som helst skäl för beslutet. Detta kunde inte överklagas,

Detta beteende av den statliga myndigheten ledde i sin tur till att mamman kunde gömma och helt undanhålla dottern från all kontakt med sin pappa i totalt nästan fyra år och kraftigt försvåra den i ytterligare tre år. Flickans pappa, som aldrig begått något brott mot varken mamma eller barn provade allt. Han gick till skatteverket med stora pappershögar som visade att modern lurat till sig sekretessen, och att han aldrig var dömd eller åtalad för något brott. Han vädjade, anmälde till JO, och talade med allt från chefer på skatteverket, politiker, polis och åklagare, men fick inget stöd någonstans.

Ingen trodde honom just för att man ju visste att om det fanns en sekretessmarkering så fanns det givetvis ett gott skäl för detta.

Polisen lyckades inte spåra den misstänkte tjänstemannen

När pappan anmälde skatteverket för brott mot namnlagen efter att dom fattat beslut om namnändring för barnet utan att vidtala honom, fick han beskedet från polisen att, jodå visserligen var ett brott begånget, men man hade lagt ner utredningen utan åtgärd då det inte gick att hitta någon misstänkt. Detta alltså trots att det fanns ett påskrivet myndighetsbeslut. Då han själv begärde att få ta del av sagda beslut nekades han att få namnet på den ansvarige. Nu med motiveringen att skatteverket ansåg sig behöva skydda sin personal. Dock oklart från vad, förutom då åtal för brott med 2 års fängelse i straffskalan förstås.

Beslutet är undertecknat av chefen för Göteborgs sekretessavdelning Victoria Barisa och hennes föredragande Leila Ibrovic.

I sju år matades barnet med lögner utan att någon reagerade

Efter att i sju år kämpat mot lögner, förtal, förnedring, total maktlöshet, sorg, saknad och ilska samt de kommunala och statliga myndigheternas godtyckliga och icke överklagningsbara beslut, fick till sist pappan enskild vårdnad om dottern. Då var hon kraftigt alienerad från sin far och i dåligt psykiskt och fysiskt skick. Under hela sin uppväxt hade hon matats med lögner om faderns farlighet och påstådda övergrepp. Lögner som nu äntligen kunde avfärdas för gott. Det skulle dock ta månader av behandling på två olika institutioner innan skadorna på barnet var hjälpligt reparerade, Någon vidare hjälp för far och barn att bearbeta dessa års helvete har inte erbjudits av dom ansvariga myndigheterna. Dessa tävlar nu istället i att svära sig fria från all skuld i det inträffade,

Det första pappan gjorde efter beslutet om enskild vårdnad var att kontakta skatteverket för och kräva att sekretessen omedelbart hävdes. Motvilligt gjordes det till sist, men det skulle komma att förhalas i över en månad med diverse byråkratiskt blankett trams som ursäkt. Detta onödiga förhalande möjliggjorde och orsakade i sin tur att barnet tvingades utstå mycket omild behandling under denna månad samt att hennes far hamnade oförskyllt i arresten innan saken till sist blev löst och domen verkställd.

fadern hade vid beslutet sedan ett år tillbaks polisanmält skatteverkets ledning för brott mot ett flertal artiklar i den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, Lagar som reglerar allas våra rättigheter under statsmakten. Bland andra följande:

• 6,2 En människa skall anses oskyldig till dess att hans skuld är bevisad i domstol och inte utsättas för godtycklig bestraffning eller inskränkningar av sina rättigheter.
  
• 8 Var medborgare har under konventionen rätt till ett fredat familjeliv utan godtyckliga ingrepp av myndigheter
• 13 Var medborgare har under konventionen rätt till effektivt rättsmedel. Beslut måste gå att överpröva.

Denna anmälan gick på oklara vägar plötsligt upp till skatteverkets huvudkontor och hamnade till sist hos själva generaldirektören som genast satte en av sina jurister på ärendet. En man vid namn Anders Delfin..

I ett inspelat samtal med den anmälande pappan uppger Delfin att skatteverket, enligt honom, absolut hade brustit i sina skyldigheter gentemot anmälaren och att han i alla fall skulle tillstyrka att man här tog ansvar och gottgjorde honom för denna kränkning. Men först skulle ärendet tas upp i verkets ledningsgrupp för att därefter förpassas till JK för beslut. tillsammans med ett yttrande från honom. Ett yttrande som alltså enligt löfte skulle vara positivt,

Sekretessmarkering av ett barn är inget myndighetsbeslut enligt skatteverkets jurist

Men när yttrandet till sist nådde JK hade Delfin istället helt svurit skatteverket fritt från allt ansvar och därmed skyldigheten att gottgöra pappa och barn. Visserligen hade man brustit i sitt utredningsansvar, det tillstods, men eftersom sekretessmarkering av ett barn inte utgjorde ett "myndighetsbeslut" så ansåg man sig inte skadeståndsskyldiga. Inte heller ansåg man sig ha brutit mot europakonventionen på en enda punkt. "Det var ju inte skatteverket som beslutade i frågor rörande vårdnad och umgänge" kom man fram till. Därmed hade man inget ansvar i att pappa och barn fråntagits kontakt i sju år av hennes barndom.. Så kreativt kan man tolka lagarna om man är jurist i statens tjänst.

JK begärde i detta skedet in en komplettering av pappan med ett preciserande av skadeståndskravet vilket sändes in. Pappan som efter flera års kämpande mot diverse myndigheter var själsligt och ekonomiskt ruinerad hade inte råd att anlita något juridiskt ombud utan förde sin talan så gott han kunde själv. Därefter funderade JK på saken i närmare ett år.

Skälen som utgjorde skälen fanns plötsligt inte

Under tiden begärde pappan av JK in alla handlingar som skickats in av skatteverket i målet och där framkommer att det mellan 2006 och 2009 inte fanns någonting som styrkte behovet av en sekretessmarkering av barnet. Ingenting. Inga intyg från någon myndighet eller överhuvudtaget från någon alls. Här hade man alltså en mamma som fick en sekretessmarkering godkänd för sitt barn enbart för att hon ville det och för att hon påstod att det behövdes.

Pappans högar med inlämnad dokumentation där motsatsen bevisades hade man helt enkelt bara ignorerat. 2009 skulle så beslutet förnyas och vid det laget hade pappans protester förmodligen noterats av myndigheten varpå man tydligen ansåg att någon form av intyg nog ändå var säkrast att ha på fötterna. Detta löstes genom att en polisman vid namn Lars Benson vid hallandspolisens underättelseavdelning skrev ett kortfattat intyg om att behov av en sekretessmarkering förelåg, Dock utan att ange något som helst skäl för orsaken. Lars Benson tog aldrig kontakt med pappan innan han skrev sitt intyg till skatteverket. Det gjorde däremot pappan som efter han fått del av det ,ringde upp och frågade vad Benson grundade sitt intyg på? Men det kunde Benson inte svara på för det hade han nämligen ingen aning om. Då pappan förklarade att hans intyg orsakat att en liten flicka felaktigt skilts från sin pappa i flera år blev svaret:

-Jaha, är det meningen att jag skall ha dåligt samvete nu då?

Skatteverket hade alltså inte enbart brustit i sitt utredningsansvar, man hade helt och hållet bara struntat i det. Samtidigt hade man nekat pappan skälen till beslutet med hänvisning till....just det, skälen till beslutet.

Hoppet för far och dotter att få någon slags upprättelse och kompensation för brotten dom utsatts för och det lidande dom orsakat. stod nu alltså till JK.

Anspråken på skadestånd för far och dotter avslogs på samtliga punkter

Den 30 Oktober kom så till sist JKs beslut med diarienummer 8222-12-40. Man avslog pappans anspråk på samtliga punkter.

Den som är intresserad av att grotta in sig i JKs och skatteverkets juridiska abrovinker rekommenderas att begära ut handlingen i sin helhet, men några av skälen som anges är bland annat följande.

Att sätta sekretessmarkering på någons barn och därmed aktivt hjälpa till att gömma detsamma för sin förälder och vårdnadshavare i sju år och därmed omöjliggöra en normal kontakt och umgänge anses inte av JK ha några "rättsverkningar mot den enskilde". Sekretessmarkeringen är enligt JK endast en "för myndigheten intern handläggningsåtgärd som syftar till att upplysa handläggaren om att en uppgift KAN vara sekretessbelagd". Prövningen OM uppgiften är sekretessbelagd skall göras varje gång handlingen begärs ut. Av detta följer också att beslutet om sekretessmarkering inte är överklagningsbart. Den enskilde kan alltså begära ut handlingen och sedan istället överklaga avslaget hos kammarrätten. Detta menar JK vidare utgjorde således ett effektivt rättsmedel för pappan. Ett som han dock inte utnyttjade förrän 2012 och då får han väl skylla sig själv resonerade JK.

På vanlig svenska betyder detta alltså att skatteverkets envisa gömmande av denne pappas barn och stämplande av honom som farlig för henne inte har inneburit någon skada för varken honom eller henne eftersom det inte skall anses vara ett straff att få sitt barn gömt av staten på detta sätt. Därmed har staten inte heller något skadeståndsansvar gentemot den enskilde, Och även om pappan inte kunnat överklaga skatteverkets beslut om sekretessmarkering av hans dotter, så kunde han ha begärt ut hennes personbevis av skatteverket och hade han då nekats detta så hade han kunnat överklaga detta avslag till kammarrätten.

Det är inget straff att få sitt barn gömt

Här blandar dock JK helt medvetet äpplen och päron ty vad skulle pappan med sin dotters personuppgifter till? Det var ju inte över huvud taget detta saken gällde. Han visste redan vad hon hette och var hon bodde, vilket i sin tur även gjorde sekretessmarkeringen helt verkningslös. Dotterns personnummer torde också rimligen ha varit känt för honom. Det var ju själva BESLUTET om att sekretessmarkera hans barn som utgjorde hindret och stämplandet av honom. Och även fast kammarrätten 2012 gav honom rått att ta del av vissa delar av dotterns personuppgifter hävdes på intet sätt skatteverkets sekretessmarkering för det, Den förnyades istället.

En sekretessmarkering är inte alls heller enbart någon "myndighetsintern handläggningsåtgärd". Varenda offentligt register hos varenda offentlig myndighet bygger på skatteverkets personregister. Det innebär att om du får ditt barn sekretessmarkerat så kommer varningen upp varenda gång någon inom myndigheterna och sjukvården slår på hennes namn. Det syns överallt vilket till slut gör att du inte kan ta upp ditt fall med någon enda myndighet.

Ty vad är då det första dom tänker då dom slår på dottern i sina datorer och ser varningen tror ni?
Tror ni att något en pappa säger i det läget hjälper?

Och var står det någonstans att det endast är av staten utdömda straff mot en medborgare som skall utgöra en kränkning av dennes mänskliga rättigheter? Inte i konventionen i alla fall såvitt jag vet? Detta måste således vara en tolkning som JK kommit fram till på helt egen hand.

Lägg datumet 30 Oktober 2013 på minnet

Antingen har alltså Karin Wistrand, som är den som handlagt ärendet för JKs vägnar inte förstått problemet, eller, vilket nog får misstänkas, så blandar hon medvetet bort korten för att hitta en utväg som i alla fall låter hyfsat trovärdig för att ursäkta att staten skall få fortsätta att helt godtyckligt gömma era barn när och hur som helst.

Detta blir i alla fall resultatet av hennes beslut. Detta och att det numera skall anses helt lagligt för svenska myndigheter att helt ignorera dom lagar och rättigheter som givits oss vanliga medborgare som skydd mot den mäktiga och enväldiga staten.

Lägg datumet 30 Oktober 2013 på minnet. Det var då justitiekanslern genom Karin Wistrand tog ifrån oss rättigheterna i enligt artikel 6, 8 och 13 i den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter trots att den är inskriven i svensk lag.

Nu tänker dock politikerna göra det straffbart att gömma och undanhålla barn från dess vårdnadshavare. Men då bör ni veta det att denna lag, precis som så många andra i detta land endast gäller oss medborgare. Ty det kommer även i fortsättningen att vara helt i sin ordning för den svenska staten att begå detta brott gentemot er och era barn

I detta fall gömde och undanhöll det svenska skatteverket ett barn från dess vårdnadshavare i sju år.

Detta enligt JK, helt enligt svensk lag.