Påskvykort från Sälen

Det är med risk för livet – eller i alla fall ett rejält blåmärke på rumpan – som man tar ett sådant här kort i full fart på längdskidor. Detta var ute i spåret igår, dottern kasade först tappert runt på mini-längdskidorna, sedan packade vi ner henne och skidorna i fjällpulkan. Där somnade hon gott efter fyra minuter. Vilken perfekt påsk vi har här i Sälen. Underbart väder, härligt i backarna och spåren och lugn och ro. Frisk fjälluft, god nattsömn, lugna kvällar, mammas goda mat. Det här slår vilket lyxigt ”bara vara”-viloläger som helst.

Det enda jag saknar är andra halvan av min lilla familj. Mannen och sonen är nere i Skåne i Falsterbo och blåser liv i sommarhuset, det plockas pinnar, krattas och städas bort vinter. Skidfrälsta dottern och jag åkte istället upp hit för ytterligare lite vinter, till mina föräldrars hus på Harstigen. Hon hade så kul i skidskolan över nyår, som hon laddat inför den här omgången i ”Snöbollarna”. Igår åkte vi knappliften säkert tio gånger, lyckan i hennes lilla 3-årskropp (väldigt snart fyra och liten är hon inte länge – det är hon själv noga med att påpeka!) när hon lärt sig ta och släppa liften själv går inte att ta miste på. Bubblande skratt, så väldigt nöjd med sig själv. Påminner mig om när jag var liten och åkte upp och ner i liftarna i fjällen med min kompis Eva, den svårslagna frihetskänslan av att svischa nedför backarna med vinden vinande och försöka hinna med ett siiiista åk innan liften stängde för dagen.

Ja, skidåkning med barn är förstås också mycket släpande (”jag måste kissa, mamma…” / ”men vi satte ju just på allting och nu står vi här vid liften, men okej…” / ”käxorna är för hårda” osv – mamma och pappa, hur orkade ni?!) men det är väl värt besväret. Åh, det ska bli skoj när båda barnen kan åka lilla liften och barnbacken själva, så att vi kan åka ihop!