Den här veckan är det recensionsvecka i bloggen, mest för att jag vill skriva om böcker jag läst under året som gått innan det nya (läs)året tar sin början. Faktum är också att jag läst en del böcker den senaste tiden jag inte haft så där fasligt mycket att säga om eller som jag inte vill säga så mycket om, mer än att jag tyckte om dem eller inte alls gillade dem.
En bok jag redan förra året inte var särskilt
förtjust i var Only väg is upp, om Filippa som åker till London för att ansöka till The Royal School of Drama. Det mesta går vägen, och i uppföljaren
Stjäla the Show får vi följa Filippas tid på scenskolan med allt vad drama det innebär, verkligt och spelat. Liksom i
Only väg is upp finns det saker i
Stjäla the Show jag tycker om, den är engagerande och på sina sätt väldigt verklighetsnära. Men det jag stör mig allra mest på, och det här ser jag som ett stort problem i boken, är fortfarande Filippa själv. I första boken var det hennes naivitet, i den här boken är det hennes ytlighet. Hon verkar inte ha så mycket vilja utan verkar leva sitt liv främst efter andra och efter vad man bör göra och hur man bör se ut. Visserligen vet jag, och minns jag, att det finns mycket man som tonåring sägs åt att göra och tycka men jag hade tyckt det varit långt mer fantastiskt med en huvudrollsinnehaverska som vågade stå på sig, lite åtminstone. Inte minst då en av hennes klasskamrater tar sig friheter under ett genrep. Ska jag gilla Filippa i tredje boken måste det hända saker.
Jag har läst mycket barn- och ungdomsböcker den senaste tiden. En av dem är Sulky och Bebbe regererar okej av John Ajvide Lindqvist och Mia Ajvide, om Sulky och Bebbe som ger sig ut i världen och blir kompis med både det ena och den andra. Det var en minst sagt annorlunda barnbok, lite väl udda på sina ställen kanske men annars väldigt upplyftande och väldigt fint illustrerad.
I höstas vann jag
Jag, En i en
tävling hos Lingonhjärta. Jag läste den ganska kvickt och blev visserligen lite överraskad av historien, men kanske hade den tagit mig med mer storm om jag inte hade vetat någonting om den innan. Nu hade jag ändå hört berättelsen om En och hur hen varje dag vaknar upp i en ny kropp, men med samma medvetande. Så har det varit hela Ens liv men under bokens början sker en stor förändring: En blir kär i Rhiannon, flickvännen till kroppen hen besitter just då. Även när En förflyttas till andra kroppar fortsätter hen att älska Rhiannon och gör allt hen kan för att vara med henne.
Jag tyckte ändå om den här boken, framförallt samhällskritiken som finns mycket väl inlindad i den. Samtidigt vill jag inte förklara för mycket om den och vad den handlar om för jag tror att det är just en sådan bok som måste smyga sig på lite, som själv måste förklara varför den är bra och vad den menar. Det är en väldigt annorlunda och stundals väldigt berörande bok som jag rekommenderar!
Postat i:
Bokrecensioner
